Skräck och spänning

Skräckrollspel är inte en ovanlig genre. Titlar som Chronicles of Darkness (tidigare World of Darkness) med tillhörande VampireWerewolf, Mage, m.fl., Call of Cthulhu och Kult är ett par av de större publikationerna. Av dessa har jag bara spelat Vampire och det var endast ett par spelmöten.

Det verkar dock som att ett återkommande dilemma kring de här spelen är hur man faktiskt uppnår en stämning under spelmötet som lever upp till namnet på genren.

En av mina favoriter bland svenska poddar (eller kanske till och med min absoluta favorit) är Podcon. De dedikerar ett avsnitt åt just temat skräck och resonerar sig fram till vad det är som gör spel mer skräckinjagande för dem. Jag spaltade upp en lista över de punkter de nämner, som jag själv tagit fasta vid.

  • Detaljerade och engagerande beskrivningar
  • Påtaglig risk att stryka med
  • Låg upplevd kontroll eller att bli fråntagen kontroll som man tidigare haft
  • Ovetskap om vad det är man har att göra med
  • Dunkel belysning, bakgrundsljud/-musik. Att bli så lite störd av verkligheten som möjligt

Även Sean och Justin i Narrative Control tar upp temat. De har ett avsnitt som heter Horror games och ett som heter Suspense. I det första tar de upp spelet Dread som skapar fysisk spänning vid spelbordet genom att använda ett Jenga-spel som spelarna tar klossar ur istället för att slå tärning. Jag vet inte vad jag tycker om den approachen riktigt men det verkar som att det å andra sidan skapar en verklig känsla av fruktan hos spelarna (även om den inte är direkt kopplad till berättelsen de skapar).

För att knyta ihop säcken måste jag också ta upp Podcon-avsnittet Attentat mot Darth Vader. Där jämför de rollspel med film och lyfter fram problematiken kring att försöka efterlikna filmens form i rollspel. I fallet med skräck handlar det kanske mest om att det grafiska mediet rörlig bild gör ett så starkt intryck jämfört med att sitta och fantisera hemma i någons vardagsrum.

Kontentan av det hela är att rollspel har ganska mycket motvind när det kommer till skräck, spänning och stämning överlag. Ett intressant ämne är det icke desto mindre och det är något som jag ska experimentera mer med i mitt framtida spelledande.

Bild: Detalj ur Ännu sitter Tuvstarr kvar och ser ner i vattnet av John Bauer.

1 kommentar

  1. I min ungdom spelade vi sprodiskt Call of Cthulhu, kallat Calle men det duktig spelledare. Det var nog egentligen min första kontakt med HPL vilket ju senare har utvecklats till min fascination för hans utomkosmiska fasa, främst i litterär form.

    Jag vill minnas att vi hade rätt svårt att överleva alla de monster och kultister vi träffade på.
    Jag uppskattar den skrämmande elementet/momentet i rollspelande och hoppas se det mer i vårt spelande.

    S

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *