Respekt och hänsyn bland rollspelare

En sak har slagit mig på sistone: Hur viktigt det är med respekt och hänsyn när man spelar rollspel. Att lyssna på varandra, hjälpa varandra, kompromissa, skapa konsensus, ge varandra tid i rampljuset, o.s.v.. En spelgrupp där detta inte finns kan aldrig utnyttja gruppens fulla potential och istället för att ha kul tillsammans, har de kul på varandras bekostnad.

I motsats till den här målbilden tycker jag mig uppfatta en slags elitism bland svenska rollspelare. Det finns på rollspelsforum, det finns i rollspelspodcasts, det finns på facebook och det finns garanterat överallt ute bland landets spelföreningar och rollspelsgrupper. Och jag tycker det är viktigt för alla intresserade att veta om att den här elitismen inte har något med rollspel att göra – det handlar kort om respektlöshet och hänsynslöshet.

Lyssnar man på olika svenska rollspelspoddar märker man en stor skillnad mellan grupperna. Det finns de som är riktiga förebilder men det finns också skräckexempel som innehåller en massa destruktiva beteenden (nedanstående har jag faktiskt observerat i ett och samma avsnitt).

  • De skjuter ner varandras idéer. Svarar ofta ”nej” och stoppar flödet i podden. Detta är precis samma följd som det får under ett spelpass. Det är motsatsen till ”yes, and…”.
  • De jämför hur ”bra” de är på spelet och skryter om hur många tärningar de har. De lyfter inte upp varandra utan kämpar för att lyfta upp sig själva genom att trycka ner de andra.
  • De avbryter varandra och gör små, onödiga inlägg när någon annan talar. De respekterar inte varandras talutrymme vilket hämmar de som inte är vana att ta för sig.
  • Man har en inställning att det finns åsikter som är objektivt ”rätt”. Detta främjar inte ett brett spektrum av input eller en mångfald av perspektiv. Man kan undra vilka kloka tankar och idéer som inte sägs i rädslan av att de ska vara ”fel”?.
  • Deltagarna måste hugga sig in i samtalet för att få något sagt. Det finns ingen samtalsledare. Detta får samma följd i spel ifall spelledaren inte sköter sin roll och är noga med att fördela rampljuset.

Bland förebilderna finns Podcon som jag lovordat tidigare. Där kan man exempelvis lyssna på andra avsnittet från deras första actual-play-serie där de är fem spelare (annars är de oftast tre). Man kan också dra lärdom av vilka ord de använder. Att inleda med att säga ”jag tänker att…”, ”kan det vara så att…?” eller ”kan vi inte säga att..?” är ett respektfullt sätt att infoga sina idéer i spelet som också lämnar det öppet för andra att bidra, spinna vidare eller komma med helt andra förslag.

Jag lämnar er med de här tankarna och skickar med uppmaningen: Om du inte känner att er spelgrupp präglas av respekt och hänsyn, berätta för de andra medlemmarna att du tycker att det är ett problem. Håller de inte med; hitta en ny grupp, du kommer att tacka dig själv.

Bild: Pojkar från ett lappläger vid Ripainen Jukkasjärvi av John Bauer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *