Om Fornsaga

Fornnordisk järnålder – sagornas tid. I forntiden är sagorna levande så som oss människor av kött och blod. Ständigt vandrar de från gammal till ung, från när till fjärran, och deras egentliga ursprung faller snabbt i glömska. Välkommen till en tid där sagan förevigar människan liksom människan förevigar sagan – nästan som om det vore en pakt med uråldriga andar.

Fornsaga är ett bordsrollspel som handlar om människoöden. Spelarnas rollpersoner är spelets viktigaste beståndsdel och tillika berättelsens huvudpersoner. Genom att låta berättelsen formas av spelarnas intressen och färgas av rollpersonernas personlighetsdrag skapar ni helt originella sagor som verkligen kretsar kring rollpersonerna och vilka de är. På så vis genomsyras också spelet av mänskliga teman och frågeställningar.

Regelverket är en hybrid med influenser från många olika rollspel, både traditionella rollspel och modernare independent-spel. De största inspirationskällorna har varit Nemesis, World of Darkness, Hillfolk, Fate Core System, Dungeon World, Sagas of the Icelanders och Drakar och Demoner.
Lägg märke till att Fornsaga är populärkultur och inte alls är tänkt att vara historiskt korrekt. Den fornnordiska miljön är utvald för att vara en diskret och nedskalad plattform som förstärker vikten av rollpersonernas personligheter och mänskliga aspekter. Det betyder att ni i era spelgrupper har full frihet att infoga det ni tycker passar i era berättelser utan att behöva ta hänsyn till vad som är tänkt att finnas i spelvärlden. Det som beskrivs av spelvärlden här i boken är till för att ge er inspiration till ert berättelseskapande, inte att begränsa er i detsamma.

Illustrationer: Dag Frognes

Målet med spelet är att tillsammans uppleva en nöjsam och intressant berättelse som ni samtidigt hjälps åt att skapa för varandra. Där har ni det i all sin enkelhet. Något annat mål än detta finns inte. Det finns inget sätt att vinna eller klara spelet, och på så sätt är den här typen av rollspel mer en lek än ett spel. Ifall alla deltagare i spelgruppen tycker att er rollspelsaktivitet lever upp till det här målet, så har ni alla ”vunnit”.

Det ska dock poängteras att deltagarna är människor med individuella preferenser och intressen. Vad som upplevs som nöjsamt och intressant är därför olika från person till person och det är kanske detta som är den största utmaningen med rollspel.

Men när tar då spelet slut? Den frågan får ni i spelgruppen själva känna er fram till svaret på. Fornsaga är ett kampanjrollspel som är ämnat att spelas över flera spelmöten och kampanjen tar slut när gruppen tycker att berättelsens huvudtema har behandlats och utforskats tillräckligt. Ni spelar helt enkelt tills ni känner er tillfredsställda och ”mätta” på er berättelse.

De isländska sagorna som förebild

Det finns många sagor från forntiden men i det här rollspelet är det framförallt formen hos de isländska släktsagorna som är förebilden. Man behöver inte ha läst särskilt många av dem för att se ett mönster i berättelsestrukturen, och det är precis det här mönstret som gör dem särskilt lämpliga som förebilder för rollspel.
De isländska sagorna skulle lika gärna kunna vara krönikor skrivna utifrån rollspelsmöten. De är exemplariska på det sätt de fokuserar på interaktionen mellan rollfigurerna och att handlingen till största del drivs av rollfigurerna själva. Det är oftare regel än undantag att de konflikter som uppstår gör så helt till följd av rollfigurernas egna handlingar. Sällan skapas dramat av externa element.

Illustration: Dag Frognes

En annan aspekt av sagorna som lämpar sig väl för rollspel är att de i princip saknar sensmoral. Det går inte alltid dåligt för de som förtjänar det och det är inte alltid som ”de goda” segrar i slutändan. När det kommer till just kampen mellan gott och ont finns ytterligare ett drag hos sagorna som passar utmärkt för den här typen av rollspel: Distinktionen mellan gott och ont är fullkomligt utsuddad. Rollfigurerna har dåliga sidor likväl som goda och det läggs ingen värdering i skildringen av deras handlingar.

Till sist ska det sägas att sagornas detaljrikedom är helt anpassad efter situationerna. Ifall en episod saknar betydelse för berättelsen beskrivs den inte med mer än en mening, medan andra episoder som är betydelsefulla och händelserika kan skildras med långa och målande beskrivningar. På så sätt har sagorna ett mycket högt tempo och lägger allt fokus på det som verkligen är av betydelse för berättelsen.