Spelartyper

Olika spelare har olika preferenser när det kommer till rollspelsaktiviteten. Att ”spela rollspel” kan betyda väldigt olika saker beroende på vad man har för referensramar. Det kan följaktligen hända att de olika spelarna i en spelgrupp vill ha ut helt olika saker av rollspelsaktiviteten.

Motivationerna

Varför spelar vi då rollspel? Det enkla svaret är ”för att det tillgodoser ett behov hos oss”, och att få ett sådant behov tillgodosett är motiverande. I rollspel finns det framförallt fyra olika saker som motiverar oss:

  • Bemästrande – Att känna att man bemästrar något. Det handlar om strategi, utmaningar, att uppnå målsättningar, hitta lösningar, att tävla och att sätta sin förmåga som spelare på prov.
  • Inlevelse – Att leva sig in i en annan värld. Det handlar om att leva sig in i sin rollperson, att agera som om man vore denna, att upprätthålla illusionen av att spelvärlden är mycket mer än bara fiktion.
  • Autonomi – Att ha valmöjligheter och kunna vara sin egen lyckas smed. Det handlar om självförverkligande, kreativitet, meningsfullt beslutsfattande, att ha valmöjligheter och att känna att de beslut som fattas är avgörande för berättelsen.
  • Gemenskap – Att känna gemenskap med andra människor. Det handlar om samarbete, kommunikation, att ha en uppsluppen stämning vid spelbordet och att ha kul tillsammans.

De teoretiska spelartyperna

I teorin skulle man kunna säga att det finns fyra distinkta spelartyper med förkärlek för respektive motivation.

I praktiken är dock alla spelare en blandning av dessa spelartyper. Man kan t ex drivas av flera motivationer i lika stor utsträckning och därmed inte känna igen sig i någon av spelartyperna nedan. En spelares preferenser varierar dessutom beroende på vilken fas i livet man befinner sig, vilket spel som spelas, vilka de övriga i spelgruppen är, vem som är SL, eller bara beroende på dagsformen.

Spelartyperna fungerar därför inte som etiketter för att kategorisera spelare. Se det istället som ett verktyg för SL att känna igen drag hos spelarna i spelgruppen och på så sätt lättare kunna förstå deras beteenden.

Gamern

Gamern motiveras i hög grad av bemästrande. Hen tycker att spelsystemet är heligt och anser att hens uppgift är att övervinna de hinder som presenteras för henom. För gamern är rollpersonen en avatar som denne interagerar med spelvärlden genom, och spelvärlden motsvarar ett spelbräde.

Lajvaren

Lajvaren motiveras i hög grad av inlevelse. Hen tycker att spelvärlden är helig och anser att hens uppgift är att agera troget sin rollperson och spelvärlden i stort. För lajvaren är rollpersonen en roll som hen ska gå in i, och spelvärlden motsvarar en lekplats.

Berättaren

Berättaren motiveras i hög grad av autonomi. Hen tycker att berättelsen är helig och anser att hens uppgift är att skapa en intressant rollperson som berättelsen kan kretsa kring. För berättaren är rollpersonen föremålet för hens regi, och spelvärlden motsvarar en kuliss där berättelsen kan äga rum.

Kamraten

Kamraten motiveras i hög grad av gemenskap. Hen tycker att gruppaktiviteten är helig och anser att hens uppgift är att bidra till en kul upplevelse för sig och sina vänner. För kamraten är rollpersonen hens biljett till spelvärlden, och spelvärlden i sin tur motsvarar ett resmål.

Vitt skilda preferenser i gruppen

En spelgrupp där spelarna har väldigt olika preferenser kan vara svår för SL att leda. I värsta fall hittar deltagarna inga gemensamma element som de uppskattar med rollspelsaktiviteten. Det kan vara att någon är helnöjd med upplevelsen men att någon annan är fullkomligt missnöjd – men oftast när det inte fungerar är det en halvmesyr där alla bara är halvnöjda.

Det finns två sätt att tackla en sådan problematik. Antingen försöker man hitta en bra mix mellan det som de olika spelarna gillar så att alla deltagare har något tillfälle under spelmötet då de helt och hållet får ägna sig åt det de verkligen vill, eller så får man försöka reda ut vilka spelare som har vilka preferenser gemensamt, och istället dela upp gruppen så att preferenserna i de mindre grupperna stämmer bättre överens.

Dela upp gruppen

Det finns såklart fördelar och nackdelar med de två tillvägagångssätten. Att dela upp gruppen förutsätter att ni är så många att det blir åtminstone 3 i varje ny spelgrupp. Är dessutom någon av spelarna lik spelartypen kamraten kan en mindre spelgrupp försämra spelupplevelsen för henom.

Kompromissa

Att istället kompromissa genom att försöka tillgodose alla deltagares preferenser litegrann kan leda till att det inte blir tillräckligt kul för den enskilde spelaren (i förhållande till den tid hen lägger på aktiviteten). Men det kan också fungera tillräckligt bra för att alla ska vara nöjda.

Det tål att förtydligas att det ibland kan vara en bättre idé att söka en ny spelgrupp ifall man inte är nöjd med spelupplevelsen i sin nuvarande grupp. Alla har däremot inte samma möjlighet att komma i kontakt med nya människor att spela med, och då kan det vara av större vikt att man kommer överens om ett sätt att spela på tillsammans, även om detta inte är den optimala spelupplevelsen för alla.

Nästa avsnitt: Osäkerhet & inriktning