Osäkerhet & inriktning

I rollspel måste det finnas någon form av osäkerhet hos deltagarna, osäkerhet som kan vara föremål för det utforskande som man ägnar sig åt under rollspelsaktiviteten. Det finns flera olika sätt på vilka osäkerheten kan skapas, och spelledaren har ofta stor möjlighet att påverka just graden av osäkerhet. Nedan tydliggörs vilka verktyg man som SL har att arbeta med för att kontrollera osäkerheten i spelet.

Diegetisk osäkerhet

Den absolut största osäkerheten ligger på ett diegetiskt plan: Hur kommer berättelsen att bli och vad kommer den att innehålla? Det populära engelska uttrycket ”play to find out what happens” fungerar som någon form av slagord för hur man som deltagare kan bemöta just den diegetiska osäkerheten. Tyvärr säger uttrycket inte så mycket om hur man gör detta rent praktiskt, utan förmedlar mest en generell upptäckaranda.

För att tydliggöra vad det i praktiken innebär att ”spela för att ta reda på vad som händer” behöver man titta på vilka metoder rollspel använder sig av för att skapa osäkerhet kring diegesens respektive beståndsdelar (situationen, karaktärerna och omständigheterna).

Osäkerhet kring situationen och karaktärerna

Situationen och karaktärerna är svåra att skilja åt och således skapas osäkerhet kring dem på samma sätt. I stort handlar det om att inte veta hur det kommer att gå för rollpersonerna, vad de kommer att råka ut för eller vad följderna av deras handlingar kommer att bli. Osäkerheten skapas på två sätt som många gånger är ihopflätade:

  • Slumpen. Exempelvis genom tärningsslag, slumptabeller, regelstrukturer osv.
  • Fördelningen av narrativ kontroll. Exempelvis genom att SL måste godkänna nya element i berättelsen, att SL ensam tolkar tärningsslagens utfall och sköter det mesta av berättandet eller att spelarna själva tolkar tärningsslagens utfall och får berätta följderna i spelvärlden, att spelarna själva får rita kartan, att spelarna tillåts att gestalta spelledarpersoner
    osv.

Osäkerhet kring omständigheterna

Här handlar osäkerheten om att inte veta hur saker och ting förhåller sig eller vad som har hänt tidigare. Osäkerheten skapas då på två olika sätt som spelledaren kan välja mellan beroende på vilken spelstil som används:

  • Dolda omständigheter. Att låta omständig-heterna vara förbestämda men okända för en eller flera spelare. Exempelvis att SL har förplanerade händelser som spelarna inte känner till, att SL har förberett ledtrådar till ett mysterium osv.
  • Obestämda omständigheter. Att låta om-ständigheterna vara obestämda (och därmed okända för samtliga deltagare inklusive SL). Exempelvis att hålla berättelsen öppen för flera olika sanningar, att lämna tomrum i berättelsen eller utelämna detaljer som inte behöver utkristalliseras för tillfället, att ställa frågor till spelarna och använda svaren för att fylla ut tomrummen, att ge spelarna narrativ kontroll över sådant som är obestämt, att skapa nya platser tillsammans med spelarna allt eftersom rollpersonerna kommer dit osv.

Berättelsens inriktning

Alla berättelser handlar inte om samma saker, det finns många olika inriktningar som de kan ha. För enkelhets skull pratas det här om tre av de vanligaste inriktningarna i rollspel:

  • äventyr
  • mysterium
  • drama

Observera att en berättelse kan ha olika inriktningar över tiden. Spelet riskerar dock att bli väldigt spretigt ifall gruppen inte är överens om vilken inriktning som är mest angelägen för stunden. Det som skiljer inriktningarna åt är vilken av diegesens beståndsdelar de huvudsakligen utforskar.

Äventyr

Äventyr åsyftar den klassiska fantasy-berättelsen (t ex Sagan om ringen) som kan innehålla allt från farofyllda resor, blodiga strider och övernaturliga väsen till episka uppdrag för att rädda världen från undergång. Här är det situationen som är den viktigaste av diegesens beståndsdelar.

Mysterium

Mysterium är mer av en detektivberättelse där det handlar om att ta reda på vad som har hänt och eventuellt använda den information man får fram för att ställa saker och ting till rätta igen. Den viktigaste av diegesens beståndsdelar är då omständigheterna.

Drama

Till sist finns det också drama. Drama kan (precis som drama-genren i TV-serier och film) handla om allt möjligt, men det är den mänskliga aspekten av berättelsen som är dess fokus (dvs utforskandet av karaktärerna). Man lägger stor vikt vid vem som gör vad mot vem och av vilken anledning. Detta fokus känns igen från fornsagornas innehåll och drama är således en av de viktigaste inriktningarna i Fornsaga.

Nästa avsnitt: Spelstilar