Förväntningar & referensramar

Varje deltagare är unik, med sina egna unika erfarenheter och tidigare lärdomar. Dessa erfarenheter och lärdomar utgör personens s k referensramar. Referensramarna är det som personen utgår från för att förstå hur saker och ting fungerar, samt hur man kan förvänta sig att det ska fungera.

Referensramarna kan vara färgade av allt från tidigare rollspelserfarenheter eller vad man har hört om rollspel, till vilka böcker man har läst, vilka filmer man har sett eller vilka spel man har spelat.

Det är oerhört viktigt att uppmärksamma referensramarnas betydelse för spelupplevelsen, för dessa ligger till grund för hela rollspelsaktiviteten. Men vad är egentligen rollspelsaktiviteten? Hur definierar man vad rollspel är?

Vad är rollspel?

Man kan börja med att fastställa att rollspelet är själva rollspelstexten (i regelboken) och att det är rollspelsaktiviteten som ni ägnar er åt när ni spelar rollspel.

Rollspelsaktiviteten är en form av interaktiv berättelse med inslag av improvisation i varierande grad. Rollspelsaktiviteten syftar till att skapa en upplevelse för deltagarna. Denna upplevelse är helt och hållet en produkt av rollspelstexten och deltagarnas referensramar. När deltagarna omvandlar innehållet i rollspelstexten till metoder och procedurer vid spelbordet (med hjälp av sina referensramar) har de gjort en implementering av spelet. Denna implementering kan vara snarlik den som spelskaparen åsyftat när hen skrivit spelet, men den kan också vara annorlunda (beroende på hur deltagarna har tolkat speltexten).

Deltagarnas diegeser

Varje deltagare upplever en fiktiv värld, en s k dieges. Förenklat sett består en dieges av:

  • Situationen är de händelser som rollpersonerna upplever.
  • Karaktärerna är det som definierar vilka berättelsens karaktärer är (inte minst rollpersonerna) samt vad de gör, tänker, känner osv.
  • Omständigheterna är det sammanhang i vilket karaktärerna upplever situationerna (exempelvis platsen och bakgrunds-storyn).

 

 

Figur 7.1 – Diegesens beståndsdelar

Det är intressant att se dessa beståndsdelar ur ett kronologiskt perspektiv (se figur 7.1). Omständigheterna består nämligen av det som inträffat tidigare (i rollpersonernas dåtid), medan situationen är det som händer i nutid och det som senare kommer att bli nutid (dvs framtiden). Karaktärerna är slutligen den beståndsdel som definierar rollpersonernas nutid och som på så sätt knyter samman alltihop.

I rollpersonernas nutid finns element från diegesens alla delar närvarande. När man låter tiden gå i rollpersonernas berättelse omvandlas situationer till omständigheter allteftersom framtid blir nutid och nutid blir dåtid.

En spelvärld – flera diegeser

Man skulle kunna tycka att samtliga spelets deltagare delar samma dieges eftersom de spelar i samma spelvärld. I teorin är dock varje deltagares dieges mer eller mindre skild från de övrigas. Allt som sker vid spelbordet filtreras genom respektive deltagares referensramar och leder till att de tolkar berättelsens innehåll på lite olika sätt. Deltagarnas tolkningar får såklart inte vara alltför skilda eftersom de då inte skulle kunna interagera med varandra på ett meningsfullt sätt, men poängen är att diegeserna aldrig kommer att vara helt identiska. Detta är viktigt att förstå för att inse spelsystemets främsta funktion: Att skapa ett bra samtal mellan spelets deltagare där deras diegeser lyfts fram och färgar av sig på varandra så att det skapas konsensus kring fiktionen (läs mer under avsnittet Kommunikation).

Nästa avsnitt: Lärandecykeln