Sagan om Jomsgården (Avbruten)

Hem Forum Spelkrönikor Sagan om Jomsgården (Avbruten)

Detta ämne innehåller 2 svar, har 1 deltagare, och uppdaterades senast av  Peter Malmberg 1 år, 5 månader sedan.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #648

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Demonstration vid Teaterveckan 2016.
    Fr.o.m. 2016-08-18.
    Med deltagare ur spelföreningen RELFA.

    Rollbesättning:
    Tomas – Are. Broder till Grim och Malva. Jägmästare.
    Dennis – Grim. Broder till Are och Malva. Sejdkarl. God vän med Joar.
    Anton – Frode. Gårdsherre och hantverkare, gift med Malva.
    Björn – Joar. Omhändertagen av Frode. Bryggmästare och missförstått geni.

    #649

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 1. Dag 1. Vår.
    Grim kommer tillbaka till gården efter en seans i bergen. Han finner långhuset nedbrunnet till grunden. Han möts av Frode och Malva. De ser slitna och smutsiga ut och undrar var han varit. Grim berättar att han under gårdagskvällen mötte en ande vid den nyhuggna stenen. Stenen var dock kluven på mitten och smält på ett egendomligt vis. Han fick då en vision som fördunklade hans sinne. Han såg för sin inre syn en röd drake som blåste en eldkvast upp i luften på ett illavarslande vis. Synen var starkare än något han upplevt tidigare och han klarade inte av påfrestningen utan tuppade av. Han menar att detta är en ny ande som han inte tidigare haft kontakt med. Frode är uppgiven och säger att de nu måste bygga ett nytt hus. Frågan är ifall det är andarna som straffat dem genom eldsvådan. I så fall kan de ju inte bo kvar på platsen. Grim menar att det ändå är olycksbådande att bygga ett hus på bränd grund och att de måste finna en ny plats för huset oavsett. Malva är upprörd och undrar vad för nytta han egentligen gör när han är borta istället för att hjälp till när han behövs som mest. Hon stormar därifrån och inser kanske att hon talat förhastat och grundlöst.

    Joar och Are återvänder från en tur i skogen. De har letat bortsprungna får och återvänder med ett par som de hittat. Flera av boskapen brändes inne i branden och Joar är tyngd över hur många djurs liv som gick till spillo. Are har svårt för Joar och tycker att han inte hör hemma på gården. Han är inte släkt och Are har svårt att förstå varför Frode tog in honom – även fast han gör ett mycket gott mjöd.

    Frode och Grim uppdaterar de nyanlända om vad som framkommit och det gör dem oroliga till mods. Frågan är vad som krävs för att stilla andarnas vrede. Are menar att det förmodligen behövs blotas för att blidka andarna och tittar frågande på Grim. Grim har funderat på det hela och är säker på att anden han såg var en förfader till deras egen släkt. Den verkade dessutom vilja varna honom för eldsvådan och Grim tror inte att det är andarna som orsakat eldsvådan. Det kan dock ändå behövas en ritual i andarnas ära för att istället rådfråga anden om var de bör placera sitt nya hus.

    Det är då som de upptäcker Grims brännmärken. Som en slingrande orm är han bränd från handen upp längs armen och ner över bålen. Det hela är underligt eftersom hans kläder inte är sotiga och svedda på det sätt som de övriga som brandhärjats. De andra har dock svårt att tro att den här sortens skada skulle komma från en välsinnad ande.

    Joar går iväg för att hjälpa till med förmiddagsmaten. Han kommer fram till Malva och de pratar lite om det som hänt och vad de tänker om det. Joar säger att han tycker att det är dumt att låta blota boskap nu när gården är i nöd. Han undrar vad hon tycker om det och hon håller med. Hon ber honom prata med Frode om det och se till att han pratar sans med bröderna. Joar berättar också om Grims brännmärkta kropp men att han ändå tror att det är en skyddsande. Malva tycker det hela låter underligt och undrar om inte sejdandet gått honom åt huvudet. Joar brygger dryckjom till Grims seanser och han tuggar underliga växter. Är han verkligen vid sina sinnens fulla bruk? Hon undrar ifall det ändå inte vore bäst att hitta en annan trollkunnig som kan bekräfta det Grim säger för att vara på den säkra sidan. De kommer på att Österåker (Joars födelseplats) har en sejdkvinna som de skulle kunna hämta för att rådfråga. Malva ber Joar tala med Frode om dessa saker och höra vad han har att säga. Hon tycker sig redan ha varit till belastning för honom tillräckligt.

    Efter förmiddagsmålet vilar Grim ut sig så att han ska orka med att hålla en ny seans så snart som möjligt så att de kan rådfråga anden. Joar passar då på att prata med Frode. De är överens om att djuren inte borde blotas ifall det finns andra sätt och att det inte kan skada att få någon ytterligares åsikt angående meningen med andarnas verk. Det måste dock gå snabbt för tänk ifall det händer något mer i natt. Frode är rådig och skickar omdedelbart iväg Joar för att på egen hand hämta dit sejdkvinnan från Österåker. Han är bäst lämpad för jobbet eftersom det är hans barndomshem.

    Lite senare är resten av gårdsfolket samlade och Frode berättar då att han skickat iväg Joar för att bringa hjälp med den andliga situationen. Grim och Are blir båda vansinniga när de får höra detta. De skäller ut Frode och undrar hur han kan vara så respektlös mot Grim och deras släkt. Frode står för vad han gjort och menar att det skulle skynda på händelseförloppet så att det så snart som möjligt kan börja bygga det nya huset. Det är för allas bästa. Han säger också att det var Joars idé men Malva bryter in och förklarar att det var hennes idé och att Joar står utan skuld gentemot dem. De blir sura på sin syster för att hon av alla gått bakom ryggen på dem. Grim och Are förklarar att det är en skymf att en annan gårds nåjd ska komma till deras släktgård för att tala med deras förfäders andar. Malva betygar att det på inget sätt är ett försök att ersätta Grim och att det inte alls är att vanära släkten. Det är helt enkelt så att de behöver all hjälp de kan få just nu. Frode ber om ursäkt ifall hans handlande varit respektlöst mot Grim. Are är också tveksam till att det är just Joar som egenhändigt tar sig an uppdraget. Han vill helst jaga ikapp Joar och tvinga honom att vända tillbaka. De förhandlar om det hela en stund men enas till slut om att ändå låta hämta nåjden. Grim inser ovilligt att en kollega kanske är det enda sättet som på vilken han ska våga uppsöka gasten igen. Are går också motvilligt med på det hela men under förutsättningen att han får ge sig iväg för att försöka hinna ikapp Joar och se till att han verkligen klarar av sin uppgift.

    #789

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 1. Dag 2-3.
    Joar anländer till Österåker på eftermiddagen dag 3. Det är vår och tjälen har gått ur marken nätt och jämnt. Det är lerigt och smutsigt på gården när han kommer fram och tunet ligger öde. Joar travar in i storstugan där rök syns stiga ur rökmynningen. Väl inne träffar han gårdsfrun Vanja som blir glad av att se honom. Han går fram och ger henne en stor kram men berättar snart om olyckan som drabbat deras gård. Vanja beklagar och säger att allt ska bli bra till slut och att de ska hjälpa dem så gott de kan. Hon är precis i färd med att laga mat och när den står klar kommer Kolbjörn och hans son Åke hem från jakten. Kolbjörn blir glad av återseendet men Åke är inte road. Åke och Joar växte isär i ett tidigt skede och drog aldrig riktigt jämnt när Joar bodde där. De hälsar knappt på varandra och Kolbjörn märker den tryckta stämningen. Därefter sätter de sig för att äta. Joar och Åke på varsin sida om Vanja och Kolbjörn. Då får också Joar träffa sin gamla läromästare Torbrand som är bryggare på Österåker, ytterligare ett kärt återseende.

    Efter att Grim vilat ut sig och Frode fokuserat på gårdsarbetet ett par dagar vill Grim återvända till den kluvna stenen för att försöka få kontakt med anden igen. Han vet inget sätt att kommunicera med anden men hoppas på att dra dess uppmärksamhet till sig genom att försöka frammana en magisk eld. Frode har följt med till platsen för att se vad det hela handlar om med egna ögon och kan se att stenen verkligen smält på det sätt som Grim berättat. Medan Frode slår på trolltrumman börjar Grim meditera. Orden i hans huvud övergår dock snart i någon annans ord. Det är anden som åter talar till honom. Han ser återigen branden men nu ser han hur någon med ett elddon anlägger eldsvådan. Därefter följer fler bränder; djur, hus och skogar står i lågor. Han ser hur en hand med en symbol tatuerad på insidan handleden anlägger bränderna. Det är en Älgruna, starkt förknippad med beskydd mot onda krafter. En symbol som används av dyrkare av godhet och renhet. Grim överväldigas av de starka sinnesbilderna och förlorar återigen medvetandet. Denna gång är dock Frode där och rycker fram för att ruska om honom. Grim vaknar då upp och berättar vad han anden delgett honom. Han menar att det är någon form av grupp som anlagt bränderna och att det märkligt nog verkar vara någon som gör det i tron om att det är av godo. Frode blir förbryllad av det han får höra och undrar vilka dessa ondskefulla människor kan vara. Grim tror att det kan vara Norrländare eftersom de inte vanligtvis dyrkar sina förfäders andar utan har andra gudar. Frode ber om ursäkt för att han tvivlat på Grim. De bestämmer sig för att fråga runt blands gårdsfolket ifall någon främling skymtats på gården i samband med branden.

    Efter middagen på Österåker har Kolbjörn försökt göra en god gärning och skickat sin son Åke till att följa Joar upp till sejdkvinnan Hillevis stuga. Det är en tryckt stämning under vandringen upp i skogen. Joar försöker lätta upp stämningen lite genom att prata om sådant han kommer ihåg från uppväxten. Åke uppskattar inte hans tafatta försök utan undrar vad Joar egentligen gör där. Joar förklarar att de har råkat ut för olyckor och att de behöver råd i sin svåra situation. Åke bryr sig inte och gör klart att den enda anledningen till att han över huvud taget hjälper Joar är för att Joar ska kunna försvinna fortare.

    De kommer snart fram till Hillevis stuga som dock står tom, mörk och övergiven. Åke står och tittar på medan Joar försöker förstå var hon kan hålla hus. Han kan inte avgöra var hon tagit vägen men hittar färska spår som leder vidare ut i skogen. Han säger till Åke att han får ge sig av tillbaka till Österåker ifall han inte vill följa med längre. Åke instämmer att han inte gått med på mer än att följa Joar till stugan. Att kärringen inte är hemma är inte hans problem. Så vänder han och går. Joar fortsätter följa spåret och det börjar bli mörkt. Plötsligt ser han ett kallt ljussken längre fram i skogen som rör sig mellan trädstammarna. Han tycker skenet verkar besynnerligt och vill ta reda på vad det kan vara. Han försöker smyga fram men trampar snett och orsakar ett stort brak. Ljuset riktas åt hans håll och en kvinnas röst hörs ropa ”vem där?”. Joar känner sig säker på att det är Hillevi och går fram för att möta henne. De möts och det visar sig att skenet kommer från kvinnans handflata. Hon undrar vad han har där att göra och när hon får reda på att han har kommit för att träffa henne bjuder hon med honom hem till sin stuga för att prata vidare. På vägen tillbaka berättar hon att hon varit på sin vädersten där hon kan se klart. Hon blev dock kvar där längre än hon tänkt och det hann bli mörkt.

    Väl framme i stugan tänder Hillevi eldstaden med sina bara händer. Hon stoppar ner sina händer i askan och det flammar upp en eld som genast värmer upp hela rummet. När hon drar upp sina händer ur elden är de krumma och svedda. Hon ber om ursäkt ifall hon skrämde honom men han säger att han bara inte var beredd på det. Joar berättar sedan om branden och Grims utsagor och att han och Malva tyckte att de kunde behöva all expertis som fanns att tillgå. Det är därför han kommit till henne. Hon säger att det är farliga saker som Grim sysslar med och att det hela är mycket olycksbådande. Hon har nämligen också sett saker den senaste tiden som tyder på att det är dystra tider framöver. Hon säger att de ska bege sig av dagen efter och att han får övernatta hos henne för att sedan hjälpa henne ner genom skogen dagen efter.

    Kapitel 1. Dag 4-5.
    Två dagar senare väntar sig Frode och de övriga på Jomsgården att Joar och Are ska återvända med Hillevi. Grim och Frode har under de senaste dagarna försökt hitta något spår efter gärningsmannen som brände ner gården. När Joar och Hillevi stiger in genom dörren på kvällen hälsar alla dem välkomna men undrar ifall Are är kvar utanför. Joar vet inget om att Are följde efter honom och har inte sett något spår av honom under färden. Malva blir utom sig och frågar varför Frode inte skickar ut någon för att leta efter hennes bror. Frode försöker förklara rationellt att de måste skicka ut flera män att leta och att de inte har det manskapet att undvara just nu. Hon förstår inte hur han kan värdera hennes brors liv så lågt och skriker inför hela gårdsbefolkningen att han är oduglig som gårdsherre. Det blir knäpptyst och hon stormar ut genom ytterdörren i det kyliga kvällsdunklet.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)

Forumet ’Spelkrönikor’ är stängt för nya ämnen och svar.