Sagan om Storsäter (Avslutad)

Hem Forum Spelkrönikor Sagan om Storsäter (Avslutad)

Detta ämne innehåller 24 svar, har 1 deltagare, och uppdaterades senast av  Peter Malmberg 2 år, 1 månad sedan.

Visar 10 inlägg - 16 till 25 (av 25 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #667

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 3. Dag 27-28
    Följet anländer till Fridvik och träffar fiskaren Krok som återvänder med sin kärra i samma stund. Han har fastnat i leran vid porten och får hjälp av Gorm som gör en insats. Krok visar dem till värdshuset som hans fru Görel sköter. Hon välkomnar dem varmt och bjuder på fisksoppa. Gorm som tycker att fisk är det bästa som finns äter av hjärtans lust och lovordar maten (+2 XP Gorm). Det är tydligen Krok som levererar fisken till Ulvtuna lagom till Fjalars födelsedag då det är tradition att äta fisk. Krok känner alltså till Fjalar och talar bara gott om honom. Embla och Tuva sitter och knyter fiskenät med flinka fingrar trots deras ringa ålder. Värdshuset är ganska litet och enkelt inrett. Där finns 10 sovalkover och mitt i rummet finns eldstaden där Krok och Görel lagar sin egen mat också. De sover dock i ett annat rum. Görel berättar att det finns en annan man som bor på värdshuset som heter Jon och som kom igår, han har dock inte setts till sedan imorse. De samtalar också kring ifall Torulf eller Arnulf m.fl. setts till. Torulf har de inte sett men beskrivningen av Arnulf m.fl. stämmer bra överens med ett par män som kom förbi för någon dag sedan. Tydligen skickade Göte och Bror iväg dem ganska omgående så de borde kunna berätta mer. Vidare får de reda på att det finns två större farleder norrut ifrån Fridvik; En norrut som efter 3 dagsmarcher leder till Forsnäs, och en som går i nordöstlig riktning som slutligen leder till gården Sjötomta. Äventyrarna betalar en silverpenning för övernattningen och maten.

    Kapitel 3. Dag 29
    Dagen efter går de upp till Storbondehuset som ligger upphöjt på en kulle med stora träbjälkar upptravade som en trappa. Dörren har stora sirligt snidade dörrposter och på var sida står ett stort eldfat som dock är tomma. Huset har ett stort halmtak och är omgärdat av en stenmur. Det är den största byggnaden som någon av dem sett – större än Ulvtuna som ändå är ett av de större husen. De knackar på och möts snart av en lång och grov man i skinande ringbrynja. De står häpna inför synen men frågarsedan ifall det är han som är Göte. Han svarar bara ”nej” och stänger dörren. Efter en kort stund knackar de på igen och möts då av en kort men bred man i klarröd tunika med den store mannen strax bakom. Han presenterar sig som Göte och välkomnar dem till Fridvik samt frågar hur han kan stå till tjänst. Följet frågar kring Arnulf och vad som hände där. Snart hörs en kvinnoröst inneifrån stugan och fram kommer Siv som undrar vem det är Göte står och pratar med. Hon hälsar kort på äventyrarna men intresserar sig inte för deras frågor. Hon har långt korpsvart hår och en lång vacker klänning med förkläde och blankpolerade spännbucklor. De lovordar deras vackra utstyrslar och det fina hantverket. Det var allt som Siv ville höra och rör sig snart in i huset igen. Göte förklarar att det kommer långväga hantverk hit under marknaden som varit för ca en månad sedan. Angående Arnulf och hans gäng säger han att de burit sig illa åt direkt när de kom och att Göte och Bror snart kallats till platsen. Männen var ohövliga och kändes som obehagliga och opålitliga typer, och med tanke på de rövare som rör sig i trakterna så skickade de bort männen omedelbart. De fortsatte sedan norrut. Torulf har han dock inte sett. Innan de skiljs åt frågar Göte plötsligt ifall någon av dem kan skjuta pilbåge. De svarar att ingen av dem är bågskyttar och undrar varför han frågar. Göte drar då fram sitt armborst som framstår som rena framtidsteknologin för dem. Det här är framtiden menar han och berättar att han inte behöver göra mer än att släppa avtryckaren för att pilen ska gå iväg, han kan sikta hur länge som helst för att träffa precis där han vill. Han ska nämligen ut på jakt senare under dagen och skulle vilja ha någon som utmanade honom och skulle försöka överträffa honom med en vanlig pilbåge. Alla är väldigt imponerade av vapnet men kan inte uppbringa något nämnvärt motstånd. Därefter lämnar de platsen och tackar för sig.

    Medan Oddny går omkring och frågar efter någon som sett Torulf (dock utan lycka) så sätter sig Gorm och polerar sin ring som han tagit från Torbjörns döda kropp. Han vill polera upp den så att den blänker på samma sätt som Brors ringbrynja. Snorre får syn på honom och undrar vad han håller på med. Gorm säger först att det inte är något men Snorre ser rakt igenom hans lögn. Gorm visar då ringen och förklarar vad han gör men också att han är osäker på ifall han gjort rätt när han tog den. Snorre uppmuntrar honom och menar att han ska bära den med stolthet (+2XP Gorm & Snorre). I samma veva inser de att Kjeld fortfarande tror att de är på Höjedal och att de förmodligen borde återvända för att berätta vad som hänt. Birk som gärna vill återvända till Vigdis för att se så att allt går bra där, tar Orm med sig (eftersom det är farligt att färdas ensam i de här trakterna) och beger sig tillbaka till Höjedal och i förlängningen Storsäter för att meddela Kjeld att allt är bra.

    Återstoden av följet bestämmer sig för att försöka lokalisera bovarna medan spåret är färskt. De beger sig norrut och försöker spåra upp dem. De följer vägen norrut men ser sedan spår som viker av västerut. De följer spåren som leder fram till en gammal stensättning som förmodligen fungerat som ritplats. Snorre bedömer att spåren leder dit eftersom det är en bra mötesplats som är lätt att hitta till – ett bra landmärke. Gissningsvis så är det här en plats som hejdukarna använt som mötesplats för omlastning av det stulna godset, menar Snorre.

    #668

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 3. Dag 29
    Följet fortsätter efter spåret in i skogen. Det är en tät granskog som knappt går att ta sig fram igenom om man inte följer den stig som spåren leder fram till och som fortsätter in bland träden som i en trång korridor. Äventyrarna försöker ta sig fram obemärkta men marken är full med våta grenar och de brakar fram igenom skogen. Snorre stöter i foten i något hårt och ser att det är ett huvud från en yxhammare med trasigt skaft. Det är oklart ifall den har hamnat där nyligen eller legat där länge. De fortsätter vidare framåt men blir snart misstänksamma när de uppmärksammar en hög med granris som ligger på marken. De går fram för att undersöka den och finner att de hade all anledning att vara misstänksamma då det är en fälla som verkar vara grävd efter det att vagnen körts förbi. De inser nu att de måste vara nära hejdukarnas gömställe och förstår att de mycket väl kan vara i fara just i detta nu. Oddny vägrar då fortsätta och säger att hon inte går en meter till om de inte vänder om. De inser att detta kanske ändå är det mest förnuftiga då det mycket väl kan vara fler än bara de tre hejdukarna som gömmer sig här. De vänder då om och återvänder till Fridvik.

    Under dagen har Birk och Orm återvänt till Höjedal men då via den väg som rekommenderats dem i Fridvik. När de sett att allt är bra med Vigdis och de andra tar Birk på sig att egenhändigt fortsätta till Storsäter för att informera sin broder. Orm tar det modiga beslutet att ensam återvända till Fridvik samma dag.

    När äventyrarna återvänt från sin dagstur norr om Fridvik tar de och söker upp Göte igen för att förhöra sig om platsen de funnit och ifall de möjligen kan få förstärkning för att ta sig an rövarna. Bror hälsar dem uppe vid storbondestugan men meddelar att Göte inte är hemma utan fortfarande ute på den jakttur han nämnt tidigare. Siv kommer snart fram i dörren och frågar dem hur hon kan stå till tjänst. De förklarar vad de sett och Siv undrar ifall de är säkra på att det är där de efterlysta männen gömmer sig och ifall de i så fall vet hur många de är. De säger att de inte vet och undrar om hon inte hört något annat mystiskt som pågått uppe vid stensättningen. Hon drar sig till minnes att handelsmannen Jon (som bor på värdshuset nu) nämnt något om detta när han passerade förbi där mot Fridvik för några dagar sedan. De säger då att de genast ska söka upp honom för att få svar på vad han sett och ber henne prata med Göte om att bistå med män för att återvända till rövargömstället. Siv är dock tydlig med att hon inte skickar några män i en säker död och att ifall de inte vet hur många män som finns där så kan de heller inte veta hur många män de frågar efter. Hon ber dem återvända när de vet vad de egentligen efterfrågar. Än så länge är alla säkrast innanför palissaden som omgärdar gården. Gorm känner sig illa till mods och klarar inte av att se Siv i ögonen, det är precis som att hon ser rakt igenom honom.

    De beger sig därifrån för att se ifall Jon finns på värdshuset. Väl där frågar de Görel som pekar mot ett av de bortre hörnen där en man sitter i dunklet med en stor päls om axlarna. I händerna har han en fin tennsejdel som ryker med varm dricka. De går fram och pratar med honom och det visar sig att han är den man de söker. De ställer frågor till honom men för varje fråga han ska svara på vill han ha en påfyllning i sin sejdel. De går till slut med på det hela ifall han istället svarar på två frågor per påfyllning. Han ber dem sätta sig ner och dricka med honom och det gör de. De börjar sedan fråga honom vad han sett vid stensättningen varvid han förklarar att han sent på kvällen på den sista etappen ifrån Forsnäs sett 3-4 individer med en stor vagn som stått vid stensättningen. En av dem var en stor och grov man men i övrigt har han inget signalement på de som han såg. De verkade inte vara osams eller så. Han och hans eskort begav sig genast därifrån och sedan dess har han varit innanför palissaden. Gorm finner något bekant med namnet Forsnäs, han vet inte varifrån men han får en kort stund hemlängtan när han hör det. Jon intresserar sig för Estrid som verkar vara en kvinna som kan ta för sig. Han fyller på hennes stop och frågar sedan vem hon är. Allteftersom kvällen framskrider blir konversationen mer luddig och oklar. Estrid sveper vid ett tillfälle sin sejdel som svar på Jons framfusighet och Snorre försöker hålla Gorm i schack genom att hålla för hans bägare när han ska dricka (+2XP Estrid & Snorre). Men Gorm behöver inte mycket (eftersom han inte tillåtits dricka rusdrycker hemma) och han tappar sen fattningen och skrålar att Jon bannemej får svara ordentligt på deras frågor och att de faktiskt letar efter Torulf och att det är viktigt (+2XP Gorm). Snorre drar undan Gorm och går ut för att ta lite frisk luft med honom. Oddny har sedan länge lämnat det stökiga bordet och försökt lägga sig. Jon tar inte illa vid sig av Gorms utspel och när Estrid och Jon sitter på tu man hand så frågar han vad det egentligen var för en Torulf pojken talade om. Estrid förklarar då att de också letar efter en förvirrad man vid namn Torulf som hon efter en bra stund lyckas beskriva på ett sådant sätt så att det ringer en klocka hos Jon. Han säger att han såg en ytterst märklig gubbe uppe i Forsnäs innan han begav sig därifrån. Det skulle mycket väl vara den här Torulf som de nämner. Estrid försöker ställa fler frågor till Jon men han somnar i sin stol.

    Under kvällen när Orm närmar sig Fridvik i skymningen ser han en skepnad längre fram på ett krön. Han blir vaksam men uppmärksammar dock inte de två män som gömt sig vid båda sidorna av vägen. Den ene sliter tag i tyglarna på Orms åsna och den andre mannen sliter tag i Orm och river honom av åsneryggen. Han faller till marken med mannen över sig. Orm lyckas dock brotta undan våldsgärningsmannen och drar sitt långsvärd. Men efter att nu återigen hamnat i en våldssituation tar det honom tillbaka till den där kvällen vid Storsäter. Han tittar upp på sin motståndare och kan inte se annat än att det är Arnulf som står där. Arnulf drar sin kniv och springer sedan fram mot Orm. Orm attackerar Arnulf besinningslöst men hinner inte träffa honom förrän Arnulf redan rispat upp hela Orms underarm. Utan att uppfatta orden hör han Arnulfs röst från den andre mannen bakom sig som skriker att han ska sprätta upp honom som en gris (i själva verket ber mannen honom att lägga ifrån sig vapnet). Blodet isar i Orms ådror och han försöker återigen bli kvitt sin ärkerival. Men Orm lyckas inte få in någon träff på honom och istället stöts dolken i Orm sida. Han ser med vanmakt hur Arnulf kommer mot honom från två håll och slutligen sticker dolken i hans axel uppe vid halsen. Det svartnar för Orm och han försvinner in i mörker. Synd att ditt äventyr skulle sluta här… eller?

    Kapitel 3. Dag 30
    Snorre och Oddny som inte druckit kvällen innan vaknar av en högljudd smäll från värdshusets ytterdörr. Bror står där i sin ringbrynja och pekar på Snorre. ”Ni, kom med”. Snorre och Oddny följer snabbt med ut i den kyliga morgonluften. De följer Brors långa steg fram emot en mindre byggnad på andra sidan gårdstunet. Där pekar han mot ingången och manar dem att gå in. De gör som han säger då det inte verkar vara något hotfullt i hans sätt. Väl inne i stugan möts de av en hemsk åsyn. Orm ligger livlös i en fullständigt nerblodad bädd och bredvid honom står en äldre kvinna som presenterar sig som Idun, Fridviks läkekvinna. De frågar ifall han lever och hon säger att själen ännu inte lämnat hans kropp, men att det ännu är för tidigt att säga hur det ska sluta för honom. Hon säger att Göte hittade Orm igår vid vägen mot Höjedal och att de fört honom hit efter att lyckligtvis ha stoppat hans blödningar.

    #669

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 3. Dag 30
    Oddny och Snorre tackar för att Idun hjälpt Orm under natten och går genast för att väcka de övriga. Med lite möda får de upp Gorm och Estrid som fortfarande är lite avslagna sedan gårkvällens eskapader. De får förklarat för sig att Orm blivit överfallen och följer då snabbt med till Iduns stuga. Gorm blir upprörd vid synen av den livlöse Orm och han lovar att han ska hämnas på de som gjort det. De frågar Idun ifall hon också hört något om Birk. Hon nekar och ber dem prata med Göte om detaljerna. Det verkar inte finnas något mer de kan göra för Orm i nuläget ändå och han verkar vara i goda händer. Gorm stormar ut genom dörren och tar riktning mot vägen till Höjedal, än kanske Birk finns därute. Oddny springer efter och stannar honom. Hon försöker förklara att det inte tjänar något till och att han behöver lugna sig. Han sätter sig på marken och börjar gråta och Oddny tröstar så gott hon kan. Gorm är orolig för Birk för han gillar ju inte att döda (+2 XP Gorm).

    Under tiden har Estrid och Snorre tagit sig upp till Götes storbondestuga. De släpps in av Siv den här gången och Bror syns inte till. Göte sitter vid högsätet och ber dem komma in när han ser dem. Han förklarar vad som hänt och att han har Orms persedlar och åsna. Snorre tittar igenom persedlarna och finner att Orms egensmidda svärd saknas. De frågar ifall Birk syntes till men Göte säger att där inte fanns någon annan än Orm och att de prioriterade att hjälpa Orm framför att söka upp gärningsmännen. De instämmer att detta var klokt handlat och tackar för att de hjälpt Orm. Göte nämner gårdagen och det de pratat med Siv om. Ifall de kan rekognosera och få sig en uppfattning om antalet banditer som gömmer sig i skogen vid stensättningen så lovar han att försöka skaffa ihop manskap för att göra upp med avskummet. Detta går Estrid och Snorre med på varpå Göte frågar ifall de behöver något särskilt som han kan ställa upp med för att underlätta åtagandet. De svarar att han gärna får skicka någon till Höjedal och Storsäter för att försäkra sig att Birk är i trygghet (+2 XP Snorre). Detta lovar han att ordna.

    Äventyrarna samlas nu för att diskutera hur de ska gå tillväga. De kommer till slut fram till att det är Oddny och Gorm som ska ta sig an uppdraget på egen hand då Oddny vägrar återvända dit med hela den högljudda skaran. Gorm vill gärna hjälpa till att skipa rättvisa och tar stolt på sig uppdraget. Han vill dock ha bättre skydd och de bestämmer sig för att fråga Göte om detta (då han ändå frågat dem ifall det var något de behövde). Göte lånar honom då ett läderharnesk och hoppas att det ska hjälpa dem.

    Därefter tar sig Gorm och Oddny upp till rövarnas tillhåll. Denna gång genom skogen så att de närmar sig platsen från ett annat håll. När de är tillräckligt nära hjälper hon Gorm att gömma sig under granris för att sedan fortsätta på egen hand. Hon smyger sig upp till gläntan där rövarna håller till och försöker sedan luska ut så mycket hon kan om dem. Hon uppskattar dem till att vara 5-6 personer och de verkar ha ganska låg moral. Gunne går förbi och fräser något om var Arnulf håller hus. En av männen som finns där kommer sedan fram med ett bylte med vapen. Ett av dem känner hon lätt igen som Orms. Det måste alltså vara någon av rövarna som anföll Orm under natten. De pratar också om att det är alldeles för oroligt här nu och att de måste ge sig av snart. Det kan ju dyka upp fler galningar och här har de väl hämtat så mycket de kan nu. Oddny smyger obemärkt tillbaka och försvinner tillsammans med Gorm tillbaka till Fridvik.

    Efter att ha pratat med resten av gruppen går de upp till Göte för att berätta vad de funnit. Göte sitter i samtal med Jon men vad det handlar om får de inte reda på eftersom de avbryter sig när förbundet träder in i huset. Han frågar om de har nyheter och Oddny berättar vad hon lärt om rövarna. De enas om att det är bäst läge att slå till redan i gryningen morgonen efter. Göte frågar vilka av Storsätringarna som kan ställa upp i strid och det är alla utom Oddny, hon har dessutom gjort sin insats. Göte utrustar även Snorre och Estrid med härbonad och ber dem gå till sängs tidigt för att orka ge sig av innan soluppgången. Han kommer att samla ihop ett gäng män inklusive sig själv och Bror. Estrid frågar Jon ifall han inte kan delta men han nekar bestämt då han är fullständigt oduglig med vapen.

    Efter mötet med Göte tar Oddny Snorre åt sidan och ber honom hålla uppsikt på Gorm, han verkar väldigt inställd på att hämnas på de som anföll Orm och understryker att pojken inte får göra något förhastat (+2 XP Oddny). Snorre lovar att hålla ett öga på honom.

    Kapitel 3. Dag 31
    Följande morgon beger de sig i trupp upp mot rövarnästet. Göte har ytterligare 3 män plus sin bror med i följet och de är väl beväpnade. Väl framme har rövarna redan stigit upp men är uppenbarligen nyvakna. Göte proklamerar med myndig stämma att de har kommit för att göra upp med dem och att ifall de inte tar till vapen lovar han att de ska få en rättvis behandling. De tittar skrämt upp och ingen av dem drar vapen förutom Gunne som går fram emot skogsbrynet och skriker åt dem att ge sig till känna. Göte kliver fram ur skogsbrynet och berättar vem han är med armborstet riktat mot Gunne. Snorre uppmanar dem att återlämna vad de stulit och att det är bäst för dem att de ger upp. Även Gunne släpper nu sitt vapen och inser att loppet är kört. Gorm kliver med raska steg fram till en av männen och brottar ner honom för att hålla fast honom. De andra männen som Göte tagit med följer Gorms exempel och snart är banditerna omhändertagna. De genomsöker platsen och finner flera ägodelar från Höjedal (bl.a. hästen och kärran men också silver och verktyg) men många saker saknas och har förmodligen sålts vidare.

    Estrid går fram till Torvar som haft Orms svärd och börjar förhöra honom. Hon dunkar mannens huvud mot marken medan hon binder fast honom och när Gorm kommer dit pekar han på svärdet och säger att han vet vems svärd det där är. Gorm trycker till honom och Torvar stönar av smärta. Även Snorre anländer till platsen och tillsammans förhör de honom om vad som hände vid vägen och var Birk är någonstans. Han kvider att han inte vet något om någon mer person, mannen med svärdet var ensam och det var hans eget fel att han råkade illa ut. Gorm sparkar honom hårt i magen och det tar riktigt illa.

    När allt packats på kärran och hästen spänts för så gör de sig redo att återvända till Fridvik. Göte säger att fångarna inte kommer följa med utan att de kommer tas om hand om här av Bror och två andra. Gorm vill stanna för att se så att illgärningsmännen får sitt straff och Snorre som vill att Gorm ska lära sig och bli en större människa tycker att det är bra medan Estrid är mycket tveksam. Hon låter det dock vara och går i förväg ihop med Snorre och Göte. När de går bort längs vägen hör de bakom sig upprörda rop och skrik från fångarna.

    Gorm deltar inte i det hemska verk som utspelar sig där utan tittar bara observant på och känner sig till freds med att rättvisa har skipats. De gjorde något oförlåtligt både mot Höjedal och Orm och de förtjänade att dö. Att Göte lurat dem att ge upp är inget varken Gorm eller någon av de andra reflekterar över.

    När Snorre återvänt träffar han Oddny som undrar var Gorm håller hus. Snorre förklarar varför Gorm inte är med och Oddny blir rosenrasande. Det är fullkomligt oansvarigt och oförsvarligt det Snorre låtit ske. Gorm höll ju på att komma på rätt spår när han umgicks med Orm, lärde sig smida och fick hjälpa till. Nu har Snorre låtit pojken delta i kallblodigt mord (+2 XP Oddny).

    Gorm återvänder snart också han går in till Orms bädd med svärdet och återlämnar det vid hans sida. Alla andra har sett Orms svärd som et fult (men funktionsdugligt) hafsverk men Orm förklarar att det är det finaste svärdet som gjorts och att rättvisan nu har segrat till slut.

    Innan de återvänder söder ut belönar Göte deras insats genom att skänka dem de härkläder de lånat samt ge Oddny ett får (1 boskap) så att hon kan få mer ull till sommaren. De lastar Orm på kärran tillsammans med de andra sakerna. Väl på Höjedal återlämnar de allt det som är stulits från dem men lånar vagnen till att föra ner Orm till Storsäter med. Han har dessutom nu vaknat till men är långt ifrån pigg. Vigdis belönar deras väldiga insats som grannar med ett öre silver av de som rövarna haft. Det faller sig också så att Birk nu mer eller mindre tagit beslutet att flytta upp till Höjedal permanent. Han och Vigdis har funnit varandra och Birk börjar nu sin bana som gårdsherre. Och mer duglig har han aldrig känt sig. Sen är det ju inte så fasligt stor omställning – de är ju fortfarande grannar.

    #670

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 4. Dag 1 (NY DAGSRÄKNING! Varje kapitel börjar med dag 1)
    Tiden går och sommaren kommer. Storsätringarna arbetar hårt och Orm vilar ut sig och återfår hälsan. En förmiddag när de står på tunet och begrundar tillvaron kommer två män mot gården. Det är inga som de känner igen, förutom Gorm som ser att de är två ur hirden från Ulvtuna. De hälsar och presenterar sig som Helge och Edvin. De förklarar att Hedvig och Njal funnits döda i början av sommaren och vill veta vad Storsätringarna vet om det. Det var trots allt de som såg dem båda sist. Hedvig har inte setts till sedan hon och Njal gick för att leta upp Gorm efter att han rymt. De undrar också hur Gorm ställde sig till sin moders meddelande och säger att de har meddelande från Fjalar och att han vill att Gorm kommer hem. Förbundet berättar att de inte visste något om vart varken Njal eller Hedvig tog vägen eller varför Hedvig försvann den där kvällen vid rådslaget. Männen berättar att det inte kan ha varit något annat än trollet som dödat dem och förklarar att Fjalar har bjudit in dem till Ulvtuna för att diskutera det hela. Estrid tackar ja och säger att de kan vänta dem redan imorgon eftermiddag. Därefter återvänder Helge och Edvin mot Ulvtuna.

    Snorre tar Gorm till sidan efteråt och frågar om han inte ska följa med dem till Ulvtuna ändå. Gorm är kluven och undrar vad man ska med en familj till om de inte bryr sig om en (+2 XP Gorm). Snorre menar att han ändå borde försonas med sin familj och att han tycker att han ska följa med. Han är ju fortfarande som en del av familjen på Storsäter oavsett relationen med Ulvtuna. Snorre försöker också ställa Gorm och Oddny mot varandra genom att säga att han tycker att hon behandlar honom som ett barn (+2 XP Snorre). Gorm tar till sig Snorres ord och lyder hans råd.

    Kapitel 4. Dag 2
    Förbundet ger sig av mot Ulvtuna.

    #671

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 4. Dag 2
    Förbundet anländer till Ulvtnua och möts av Fjalar och Gyda på gårdstunet. Det är en stor gård med många hus. En storstuga i sten, stall, smedja och flera bostäder. Det verkar råda en god stämning på gården. Gårdsherren och -frun står mitt i en halvcirkel av människor på ett formellt sätt. Fjalar hälsar dem varmt välkomna och tackar för att de tagit sig tiden att resa dit. De introducerar sig och till sist hälsar även Gorm på sin fader som framhäver hur glad han är att återse sin son. Gyda betraktar dock bara honom och ger honom inget direkt välkomnande. Det är på det hela taget god stämning och det bådar gott för resten av dagens diskussioner.

    Efter att ha bekantat sig lite mer med varandra bestämmer de sig för att hålla rådslag ute vid en cirkel med stubbar som de kallar rådscirkeln. Fjalar hämtar ett skrin som han högtidligt överlämnar som gåva till Storsätringarna som ett tecken på de goda relationerna de ska ha framledes. Estrid tackar och tar emot och Snorre skruvar lite på sig när han inser att de inte tagit med någon gåva i gengäld. I skrinet ligger en bronsstatyett (storlek:2, värde:4) föreställande en av gårdens gudar som deras smed Atle gjutit. Snorre förklarar att de ämnade ta med en uppsättning vackra kläder som gåva men att de inte hunnit få klart dessa p.g.a. den korta tidsfristen – de ska dock skicka ner dessa vid ett senare tillfälle (+2 XP Snorre). Fjalar instämmer att det var kort varsel och verkar vara nöjd så. Därefter börjar de diskutera trollfrågan. Fjalar berättar vad som hänt från början men det är oklart vem som egentligen drog den första blodsdroppen. Jägarna som fann trollens tillhåll i bergen kände sig hotade och Fjalar bestämde sig för att försöka driva bort dem för gårdens säkerhet. Det som hänt därefter har de lika bra koll på. Fjalar lägger nu fram lösningen att det kvarlevande trollet måste förgöras då det uppenbarligen haft ihjäl både Hedvig och Njal, två av hans bästa jägare/hirdmän. Estrid försöker lägga fram att det finns alternativ men Fjalar förstår inte hur det kan finnas ett alternativ. En best som utför sådana här dåd helt oprovocerad måste tas av daga. Estrid försöker då övertala Fjalar att trollkännaren Torulf har berättat att de kan bli särskilt vildsinnade av att deras rituella föremål tas ifrån dem (+2 XP Estrid). Fjalar skruvar på sig och tittar på Helge. Estrid vädjar att låta dem försöka lösa det hela på ett fredligt sätt genom att lämna tillbaka näverluren. Hon vill inte förlora något manskap på den här affären i onödan. Snorre instämmer och betygar att näverluren inte skulle kunna användas som vapen. Gorm tar då till orda och menar att trollet inte borde få låtas leva. Sune som hittills heller inte sagt så mycket undrar vem Gorm är att tycka i den här saken – han var ju inte med när de jagade bort trollet, han vet inte vad han pratar om. Gorm tar illa vid sig och går (+2 XP Gorm). Fjalar skickar iväg Sune för att be om ursäkt men han lyssnar inte. Fjalar låter sig ändå övertalas och går med på Estrids förslag och mötet är således avslutat.

    Under tiden som mötet har hållits ute vid rådscirkeln har Oddny följt efter Gyda in i storstugan där de pratat under tiden som Gyda lagat mat. Oddny försöker luska i Gorms bakgrund och varför han ser ut som han gör med halvt förlamat ansikte. Gyda säger att hon inte minns och att han haft det så sedan liten. Det var hårda vintrar menar hon och vem vet vad som kan ha orsakat det där. Oddny instämmer att det kan vara köldskador. I övrigt pratar Gyda ganska lite om Gorm och försöker istället lyfta fram hur fantastisk Sune är. Han har precis börjat skjuta pilbåge och nästa vinter ska han få en häst. Hon frågar ifall Oddny själv har några barn men Oddny säger att det inte blev så. Nej det blir inte alltid som man tänkt sig svarar Gyda och Oddny instämmer (+2 XP Oddny). Gyda frågar lite vilken funktion Oddny har på gården och det får Oddny att komma ur balans eftersom det är hennes stora komplex. Hon försöker förklara vad hon gör men inser att hon inte riktigt fyller någon funktion utan kanske mest framstår som en belastning. Gyda pratar vidare och förklarar hur nöjd hon är med sitt liv och hur det blivit. Oddny zonar ut lite och lyfts inte direkt upp av att Gyda säger att det alltid kan komma en förändring när som helst.

    Efter rådslaget tar Estrid Fjalar åt sidan för att prata med honom om Gorm. Han säger återigen hur glad han är att Gorm är tillbaka och undrar ifall han skött sig. Estrid säger att han blivit en med familjen och lärt sig smida m.m. och att det är riktigt gårdsherre material i honom – när det blir dags för nästa att ta över (+2XP Estrid). Hon säger även att hon hoppas att Gorm ska kunna återvända med dem till Storsäter nu efter besöket ifall det nu är det han vill. Fjalar instämmer att det är upp till honom själv att bestämma.

    Gorm återvänder till gården senare på kvällen när festen börjat och råkar då stöta på Sune som är ute och pissar. Han tar då tillfället och konfronterar sin odåga till lillebror. Han förklarar att Sune ska sluta tro sig vara förmer än honom och låta bli att jävlas med honom. Sune är till en början lika stöddig som vanligt och menar att det varit skönt att slippa honom när han varit borta och att han helst kunde låta bli att återvända alls. Gorm berättar då att han ska passa sig – De som inte respekterar honom råkar illa ut. Han har minsann dödat en man. Sune blir orolig och vill inte tro honom. Han utmanar honom att visa att han kan döda något i så fall. Gorm förstår att han bara försöker få honom att hamna i trubbel och går inte på hans provokation. Sune vänder sen om och går mot festen i storstugan och tydliggör att Gorm kan dra åt skogen. Gorm springer då ikapp och försöker ge honom en armbåge i ryggen. Sune lägger märke till försöket och slinker undan och skriker åt honom att ge fan i det där. Han springer sedan mot dörren och ropar på sina föräldrar.

    #672

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 4. Dag 2
    Snorre och Fjalar sitter och pratar gamla jaktminnen när Sune plötsligt kommer inrusande i storstugan och skapar stor uppståndelse. Han skriker att Gorm är från vettet och att han försöker slå ihjäl honom. Det är först förvirring i stugan men sen reser sig Gyda upp och fräser ”vad säger du?”. Sune säger att Gorm har dödat någon och pekar mot dörren. De tittar upp och där står Gorm i dörröppningen men springer omedelbart ut i mörkret. Gyda skriker åt Helge och hans män att genast leta upp och hämta tillbaka Gorm. Sune beklagar sig och Gyda tröstar honom och håller om honom. Fjalar har också rest sig och Helge tittar nu på honom efter en bekräftande blick. Men Fjalar kliver fram till Gyda och säger åt vakterna att stanna. Gyda tittar upprört på Fjalar och undrar vad han håller på med och menar att de inte kan ha en sådan odåga lös, nu måste Fjalar ta sitt ansvar som herre i huset. Äventyrarna försöker prata sans i Gyda men hon menar att de omöjligen kan förstå hennes situation och att de inte ska lägga sig i. Gyda bryter upp gillet och ber alla lämna huset. Sen frågar hon Sune vad han sa om att Gorm hade dräpt någon och han förklarar vad Gorm sagt och att han hotat honom. Fjalar står villrådigt och vet inte vad han ska göra, han tittar på Storsätringarna och Oddny pushar då Snorre att berätta om både striden vid Storsäter samt när han var med om avrättningen av banditerna (+2 XP Oddny). Snorre betygar dock att detta inte borde vara några konstigheter när Ulvtuna med stor härsmakt, säkert är väl vana vid den här typen av situationer. Gyda förstår inte hur de kan tycka att det är okej att kallblodigt mörda människor, även om de så är banditer och hon menar att Gorm ska hämtas tillbaka och straffas. Fjalar ber henne lugna sig och säger att allt förmodligen är ett missförstånd och att han faktiskt vill ha sin son tillbaka. Gyda avvisar dock helt detta och säger att han ska skickas härifrån efter att han straffats, han borde aldrig kommit tillbaka! Snorre undrar hur kan prata såhär om sin egen son. Det må vara hänt att man inte drar jämt med varandra och att det inte spelar någon roll var man bor eller arbetar – men familj är ändå familj. Estrid betygar att Gorm kan få bo hos dem istället så att Gyda kanske blir nöjd. Fjalar inser att detta kanske är enda utvägen och försöker övertala Gyda att Storsätringarna har en poäng. Gyda blir mållös och inser kanske för första gången på länge att det kanske bara är hon som vill bli kvitt Gorm. Hon svarar inte utan reser sig och går iväg, försjunken i tankar. Fjalar säger att de inte letar efter Gorm utan låter honom komma fram av sig själv. Därefter går de och lägger sig.

    Kapitel 4. Dag 3
    Dagen efter tar de med sig näverluren till Ormbo för att sedan fortsätta upp till Trollåsen via myren. På vägen nämner Snorre att de utsökta kläderna som Oddny gjort gavs som gåva till Ulvtuna och att de måste frakta ner dessa inom en snar framtid. Oddny blir först upprörd att beslut tagits bakom hennes rygg men inser snart att hon på så vis varit av stor nytta för gården och på så sätt också förbättrat sin ställning på gården. Hon är nöjd och framhäver att det är skönt att kläderna var till en herre så att Gyda inte hade glädje av dem. Snorre tar sedan upp att han tyckte det var fruktansvärt onödigt att ta upp det där med Gorm och hans våldsgärningar inför hans föräldrar. Oddny menar att det skulle Snorre tänkt på när han uppmuntrade pojken att delta i avrättningarna. Snorre menar att det är självklart att han skulle vara med för att härdas och bli en riktig man – Oddny daltar för mycket med pojken! De gnabbas vidare kring ämnet men enas kring att de tycker olika på den punkten. De övernattar i Orms stuga.

    Kapitel 4. Dag 4
    Följet fortsätter mot trollåsen över myren. De finner vid ett tillfälle märkliga spår en plats. Det är någon som byggt en släde på platsen och sedan dragit ner något i sydlig riktning. Det hela tros ha skett för några månader sedan att tyda av spåren och de tror att det kan ha varit den här platsen Hedvig och Njal hittades.

    De kommer slutligen fram till stenröset där trollen haft sin bostad. Orm går fram och inspekterar röset men har svårt att tänka sig att troll skulle bo här. De ropar efter Värbackolar men får inga svar. På något sätt känns platsen lite mer öde den här gången, men å andra sidan är stämningen inte så spänd som sist. De letar efter den ingång som Värbackolar använder då han ju måste ha en ingång stor nog att synas. De följer åsen västerut men finner ingen ingång. De finner dock stora fotavtryck som leder in under ett stort stenblock som står lutat upp mot en bergvägg. De knackar på blocket med en sten men får ändå inget svar. De tar nu sista utvägen och försöker få kontakt med trollen genom att blåsa i näverluren. Problematiskt som det visar sig är det ingen som kan få ton i den överdimensionerade luren. Medan de står där och försöker få ton märker de inte att klippblocket ljudlöst tippar över mot dem och de måste kasta sig undan i sista sekund för att inte hamna under blocket. De träffas men bara lindrigt. Omtöcknade tittar de upp bakom sig och får se Värbackolar ståendes med ett ondsint uttryck i det fula ansiktet. De grips dock inte av panik. Han verkar bli ställd när han känner igen dem och vet sen inte vad han ska göra. Bredvid honom tittar små skogstroll fram bakom hans stora kroppshydda. Snorre är snabb med att ställa sig upp och försöker så snabbt han kan förklara att de kommer med luren för att visa på att det äntligen är fred mellan dem och Ulvtuna. Trollet tittar oförstående på honom. ”Ni!” utbrister han bara. Orm tar då till orda och talar så långsamt och fåordigt han kan för att inte tappa trollet i konversationen (+2 XP Orm). Nu förstår Värbackolar deras avsikter men frågar varför männen från andra sidan floden (menandes Njal och Hedvig) attackerade dem ifall det nu är fred mellan dem. Han säger att skogstrollet Mummel blev skadad och pekar på ett litet troll med bucklig rostig hjälm. Oddny erbjuder sig att se om skadan men det är inte förrän Orm erbjuder sig att räta ut bucklan i hjälmen som trollet kommer nära. Nu verkar det i alla fall vara tydligt att det är fred och Värbackolar föser in de små trollen i hålan igen. Innan han vänder sig om frågar han var Dompen är. Storsätringarna försöker förklara att han finns på gården och att han nu heter Aril men svaret verkar inte direkt intressera honom mer än att han vet att ungen lever. Han plockar upp sin broders lur och tittar nöjt på den. Därefter blåser han en lång ton som ekar i hela Åsveden. Snorre undrar vad de egentligen använder luren till och Värbackolar svarar kort ”musik”. Därefter vänder han och går in i grottan igen och ställer tillbaka stenblocket. Utan något direkt avsked traskar de åter till gården.

    Kapitel 4. Dag 5-6
    Det som händer de kommande dagarna är att Snorre ger sig tillbaka till Ulvtuna för att lämna kläderna som de lovat och för att förklara att trollen nu kommer låta dem vara. Gyda verkar ha blivit tagen av händelsen häromdagen och kanske kommer det här att medföra någon förändring för deras familjesämja.

    Gorm dyker snart upp hemma hos Orm där han vet att han inte behöver prata så mycket och inte behöver förklara sig. Orm ger honom snart en uppgift och de arbetar förnöjt tillsammans i fåordiga vänners lag.

    #673

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 5. Dag 1
    Tiden går och det är inte förrän vintern som följet bestämmer sig för att lämna gården igen. Det börjar med att Oddny en tidig morgon stormar in i storstugan där de övriga sitter kring eldstaden och äter frukost. Oddny har haft en märklig dröm. I den såg hon Torulf på Silvertoppen ståendes bredvid en silvertall. Han talade och sa att han är tvungen att hitta ”henne” (+2 XP Oddny). Oddny menar att de måste ge sig iväg för att leta efter honom. Kjeld säger att han lika gärna kan vara tillbaka i sin hydda och att de borde höra med Höjedal ifall de sett något. Snorre håller med om att det är en bra idé att ta sig upp mot fjällen för att leta efter Torulf (men kanske främst för att återse templet). Orm vill gå till botten med vad Torulf haft för sig och vart han tagit vägen. Estrid säger då att hon också måste följa med för att representera gården. Snorre tycker att det är en dålig idé och att hon hellre borde stanna hemma med Kjeld. Estrid menar dock att Kjeld klarar det bra själv på gården så länge och att det inte är så mycket att ha hand om såhär års. De beslutar sig för att ge sig iväg mot Fridvik dagen efter. Oddny uppmärksammar också att Snorre verkar ha grånat i skägget mycket över halvåret som gått och säger att det är kul att även han blir gammal (+2 XP Oddny). Snorre är mindre road.

    Kapitel 5. Dag 2
    De tar på sig sina skidor, drar med sig sin pulka och beger sig norrut. De väljer att ta vägen över Sandsjön och genar över Sandön. Väl på ön är det märkligt tyst – inget liv syns till över huvud taget. När de kommer längre in mot öns mitt blir det varmare och snön har smält till stor del. Det är dis och dimma över marken och de ser inte riktigt var de går. Snorre som inte riktigt ser sig för drattar då plötsligt ner i en varm källa. Nog för att han är blöt men det var ändå en trevlig överraskning. Han får lov att byta om och under tiden begrundar Orm platsen som de märkligt nog aldrig hört talas om. Snorre nämner att han badat i sådana här källor tidigare men då uppe vid vulkanbergen. I det s.k. Eldberget ska det dessutom finnas dvärgar som är särskilt skickliga smeder (+2 XP Snorre). Orm blir mycket upprymd över detta och ämnar finna dessa varelser till varje pris. Oddny är heller inte helt oberörd av detta och tycker det låter hemskt spännande.

    Dag 5.3
    Spelmöte 21.
    De anländer till Fridvik på eftermiddagen och tar då in på Görel och Kroks värdshus. De blir alla mycket glada vid återseendet och snart lägger de märke till att även Jon finns på platsen som ifall han aldrig lämnat byn. Oddny går fram till honom och presenterar sig. Jon säger att han varit påväg för att ta sig ner till Storsäter och att han kommit till Fridvik först under gårdagen. Oddny manar honom då att tala med Estrid. Det framkommer då att han har förhört sig i Forsnäs kring den mannen som han trodde måste varit Torulf. Han säger sig också veta var Torulf befinner sig men att han yppar detta endast ifall de betalar honom den mängden silver de tycker det är värt. De uppmanar honom att själv säga sitt pris först och han vill då ha ett öre silver. Förbundet tycker att det är hutlöst och Snorre prutar ned priset och har då att välja på att betala ett halvt silver i förskott eller ett helt i efterskott. Estrid litar inte på lurendrejaren och det hela slutar med att de helt nobbar Jons erbjudande.

    Kapitel 5. Dag 4
    Dagen efter är Jon redan försvunnen när de stiger upp. Förbundet beger sig vidare norrut mot Sjötomta men vädret blir sämre och sämre under dagarna som går.

    Kapitel 5. Dag 5
    Följet kommer fram till Sjötomta mitt på dagen och ser då rökpelare på håll. Det ser oroväckande ut och de får bilder för sig hur gården ligger bränd till marken och befolkningen skändad. I själva verket är det ingen fara och gården ligger fridfullt ovanför vattenbrynet med den lilla bryggan. De knackar på och släpps in av en medelålders kvinna som är gårdsfru. Hon heter Jorun och släpper in dem för att presentera dem för sin far vars namn är Valter. Det är konstig stämning i stugan och Valter verkar vara en grinig och otrevlig gubbe. Han säger att de inte kan hjälpa dem med att hitta Torulf men låter dem äta sig mätta vid middagen som de just blivit klara med. Efter en stel middag med många kortvariga samtalsämnen gör de sig redo för att ta sig vidare. En ung kvinna kommer då fram till dem och frågar blygt om de kan göra henne en tjänst. De frågar vad det är och hon säger att det handlar om att lämna ett meddelande till Rakel i Forsnäs. ”jag kommer till våren, säg inget till någon”. De säger att de ska göra det och frågar vem den här Rakel är. Det svarar hon inte direkt på utan ursäktar sig och går iväg. Gorm står frågande och upprepar för sig själv: ”Rakel… det heter ju min syster!” De undrar om det månne kan vara samma Rakel. De övernattar i vildmarken och under natten drar det ihop sig till snöoväder.

    Kapitel 5. Dag 6
    De vaknar upp i en virvlande snöstorm men bestämmer sig ändå för att ta sig den sista biten och då komma fram till Forsnäs. De kommer fram till gården och stövlar in i ett av långhusen för att skyla sig från ovädret. De blir varmt välkomnade av gårdsfrun Gunhild varpå snart gårdsherren Henning och hans son Rolf kommer in genom dörren. De presenterar sig men fokuserar mest på att tina upp sina kalla kroppar runt brasan. De ordar mat till dem och snart sitter de kring borden för att äta. Henning förklarar att de nyligen rest det andra långhuset till Rolf och hans trolovade Rakel (som är inne i andra huset). Förbundet kan då inte undgå att fråga varifrån hon kommer. Henning svarar att hon kom till gården för 9 år sedan och att hon är dotter till gårdsherren på Ulvtuna.

    #674

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 5. Dag 6
    Gorm hajar till och säger att han också är från Ulvtuna och att hans syster heter Rakel. Han undrar vad hon gör här och Henning förklarar att hon är ett föredöme och en representant för Gorms gård. Gorm säger då bestämt att hans gård är Storsäter och inte Ulvtuna, ”man kan byta gård”. Henning undrar då ifall han inte är en del av sin familj och sin släkt men hejdas av Estrid som förklarar att detta är helt i överenskommelse med de på Ulvtuna. Henning ber i alla fall Rolf att hämta sin maka så att hon och Gorm får se varandra. Under tiden pratar de vidare om Storsätringarnas mål med sin expedition. De förklarar att de letar efter Torulf och att Jon sa att han setts till häruppe. De säger också att de är på väg till Silvertoppen och Henning undrar då ifall de har en guide som kan leda dem säkert på fjället. De pekar på Snorre som halvt undvikande svarar att han nog vet var de ska gå. Henning insisterar verkligen att de borde ha en guide varvid Estrid undrar ifall han kan rekommendera någon som i så fall skulle kunna göra detta. Henning säger att det finns ett nomadpar vid namn Tolir och Edla som flyttar runt på fjället under året men som under vintern brukar bo nedanför det på södersidan.

    Då kommer Rakel in i salen. Hon får syn på Gorm och när hon känner igen honom går hon fram och möter honom i en lång omfamning. Hon undrar hur det är med honom och hur allt är därhemma. Gorm öppnar sig och pratar om allt han känner för sin familj och att han flyttat. Rakel lyssnar men föreslår att de kan prata sinsemellan lite senare och då kan Gorm få berätta precis allt han vill. Förbundet presenterar sig och förklarar återigen att de söker Torulf varvid Rakel föreslår att de ska höra runt på gården men att hon själv inte känner till något om honom. Estrid försöker skapa lite goda relationer och lovordar gården och dess storlek. Det hela verkar dock ganska stelt och varken Henning eller Rakel tycker att det verkar uppriktigt. Kvällen fortskrider dock med festligheter och mjöd och det hela slätas över med tiden. Förbundet går runt och pratar med gårdsfolket och mycket riktigt finns det någon som känner till att en man kommit hit för ett halvår sedan och irrat om en kvinna han sökte. Han försvann dock vidare västerut ganska omgående. De får också reda på att silvertallarna växer i skogarna runtomkring och fjällets början ligger rakt västerut härifrån men fortsätter nordväst därifrån.

    Gorm och hans syster pyser snart iväg över till det andra långhuset för att prata om allt som hänt de senaste 9 åren. Hon berättar att hon trivs i Forsnäs och betygar hur roligt hon tycker det är att se honom. Gorm undrar varför hon aldrig kommit och hälsat på och förklarar att han känt sig ensam. Hon säger att det knappast var hennes eget beslut och att det var tvunget att bli så. Gorm berättar sedan att Sune varit en riktig plågoande men att Hedvig varit stöttande. Rakel undrar hur det är med Hedvig och då börjar Gorm berätta om att troll, dödsfall och allt hemskt som hänt. Rakel kan inte förstå det hon hör och måste be honom upprepa. Gorm fortsätter att berätta om hur de låtit rättvisan segra med våld och då måste Rakel gå ut för att få en nypa luft. Gorm går snart också ut och där förklarar hon att hon inte är arg eller besviken på honom men att det hela är lite svårt att ta till sig bara. De går tillsammans tillbaka till storstugan.

    När Oddny får syn på Rakel igen minns hon meddelandet från Saga på Sjötomta. Hon går kvickt fram och levererar meddelandet. Rakel blir alldeles blek när hon får höra Sagas namn och efter att hon hört meddelandet blir hon ännu mer förbryllad och undrar om de pratat öppet om det med någon annan eller så att någon annan har kunnat höra. Oddny säger att de kanske pratat om det sinsemellan på vägen upp men tror inte att någon annat hört det. Därefter går Rakel och sätter sig i ett hörn och stirrar tomt ut i luften.

    Kapitel 5. Dag 7
    Snöstormen har lagt sig och följet beger sig nu västerut för att försöka lokalisera nomaderna söder om fjället. De har fått höra att om de följer fjällets bas västerut så borde de någon gång stöta på nomadernas läger. Och så ger de sig av allesammans. De övernattar på fjället.

    #721

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 5. Dag 7
    Oddny vaknar i natten av fotsteg i snön utanför deras bivack. Hon väcker de övriga och de tar efter högljudda diskussioner och skickar ut Gorm, Orm och Snorre för att se efter vad det är. De ropar för att se ifall någon svarar men de får inget svar. De tänder en fackla och ser då fotspår i snön som tyder på att en människa smugit sig dit men sedan sprungit iväg igen. Fotspåren går tillbaka i den riktning de själva kommit ifrån. De har troligen blivit förföljda. De sätter ut en eldvakt under resten av natten men hör eller ser inget mer.

    Kapitel 5. Dag 8
    De går vidare och finner till slut en rökslinga som stiger upp genom skogen nedanför fjället. De finner i en glänta ett tält där en glad gubbe sitter och röker pipa och grillar något över elden. Tolir blir glad över att se gästerna och hälsar dem välkomna att sätta sig ner och äta med dem. Edla kommer ut ur tältet och är lika glad hon. De bjuds på allsköns mat och dekokter och har det riktigt bra. De frågar nomaderna ifall de har sett Torulf uppe på fjället och de svarar att de kanske sett honom på avstånd men kan inte vara säkra på att det varit han eftersom de inte talade med honom. Förbundet frågar dem sedan ifall de inte skulle kunna hjälpa dem att hitta till Silvertoppen. Tolir och Edla är inte svårövertalade och följer dem gärna en tur på fjället. Under natten sover de gott i nomadernas läger.

    Kapitel 5. Dag 9
    De åker skidor många mil dagen därpå och når till slut foten av Silvertoppen. Oddny känner igen bergssiluetten från drömmen och vet att hon kommer hitta Torulf här. På vägen dit hör de dock ett hiskeligt ljud som studsar mellan fjälltopparna. Det kommer plötsligt som åskans dunder men är inte lika mullrigt. De kan inte avgöra vad som orsakat lätet och det är nästan som om det kunde vara berget som talade. Tolir säger beklämt att de hört det här ljudet tidigare men kan inte förstå vad det skulle komma ifrån. De bestämmer sig för att övernatta vid fjällfoten och bestiga toppen först imorgon. Snorre sover dock oroligt och ligger vaken länge. Han uppmärksammar då ett ljussken som tycks komma från bakom berget.

    Kapitel 5. Dag 10
    De bestiger berget på förmiddagen och ser då den vackra fjällvärlden runtom dem. Orm letar efter spår av dvärgar medan Gorm mest är besviken på upplevelsen som inte alls känns som något speciellt, det är ju bara sten. De går vidare ner till de beryktade tempelruinerna som finns norr om Silvertoppen. De finner dem på en platå där nedanför och Snorre känner igen platsen mycket väl. Den eviga snön är inte så lätt att hitta nu när marken är täckt av vanlig snö så han provar att äta lite snö på måfå för säkerhets skull.

    Oddny och Orm går fram till de stora runstenarna som står upprätta bredvid templets ingång. Oddny förstår av runorna att det är en forngrav och att templet rests för flera århundraden sedan. Hon hittar också de symboler som de funnit i Torulfs bok, tillsammans med illavarslande fragment om ond bråd död. Orm bestämmer sig för att undersöka templet. Det är som ett stenhus utan tak och har en portal som leder in i första kammaren. Kammaren är oval och mitt i rummet står ett stort eldfat i sten där en stor hög aska ligger under snön. Gorm känner på askan och tror att den är färsk och förmodligen brunnit redan natten till idag. Till sin förfäran noterar han också att det finns benrester bland askan. På andra sidan eldfatet finns en portal som leder vidare till nästa kammare. Ett stort stenblock skymmer sikten in i kammaren men låter sig passeras på sidorna. Denna kammare är mindre än den första och leder inte vidare. Vid bortre väggen ligger en stor stenkista med runinskriptioner. Det är högst troligen en grav bedömer de. De finner ytterligare silvertallkottar som ligger i vrårna.

    De går tillbaka ut till Tolir och Edla som inte vill gå med in. De känner inte till ruinernas historia och vet mycket lite om platsen. De säger att de inte brukar vara på den här sidan Silvertoppen och tycker det hela är otäckt. De säger att de också sett ljusskenet som Snorre nämnt, tidigare och att det pågått under många år och alltid ser ut att komma från den här sidan fjället. Förbundet beslutar nu att övernatta på en höjd ovanför templet och se ifall ljusskenet dyker upp igen inatt.

    De vaknar först en gång av det hemska ljudet som åter ekar mellan bergen. Därefter går några händelselösa timmar. Därefter flammar en stor eld upp inne i templets stora kammare. Det brinner kraftigt och elden har blossat upp som av sig självt. De ser dock in i kammaren därifrån där de gömmer sig och tycker sig se gestalter röra sig därinne. De drar sina vapen och beger sig ner. Oddny stannar kvar på avsatsen med Tolir och Edla medan de övriga försöker smyga ner. De hör nu röster innifrån kammaren och det är en kvinnas röst. Gorm och Snorre försöker lyfta upp Estrid över kammarens stenvägg för att kika in men samtidigt tar Orms nyfikna sida överhanden och han ger sig på egen hand in i templet. Där möts han av en bekant figur som snabbt lägger märke till honom. Det är Torulf som ser förskräckt ut och pekar på honom. ”Det är ju ni! Nej, ni måste ge er av!”. Från bakom elden kommer nu en annan gestalt fram, klädd i svarta tyger. Det är omöjligt att avgöra vem det är. Skepnaden höjer ena armen och håller i något som hen kvickt kastar i elden. Den flammar upp och till förbundets förskräckelse formar lågorna sig på ett egendomligt vis och den svarta röken tjocknar tills det ur eldfatet stiger en enorm förskräcklig ulvbest med glödande ögon som kliver ner på kammarens golv framför Orm. Orm och Estrid bryter vid den här synen ihop mentalt. Estrid stirrar apatiskt på varelsen och Orm står öga mot öga med sin värsta mardröm.

    #776

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 5. Dag 10.
    Orm fryser till. Besten ger ifrån sig ett vrål och nu förstår de vad som orsakat det hiskeliga ljudet som de hört tidigare. Hela varelsens kropp är som gjord av aska och ifrån dess inre kommer ett glödande sken. Främst ur de tomma ögonhålorna. Torulf tittar upp och blir förskräckt av åsynen. Han backar bak och ställer sig vid kammarens vägg. Snorre och Gorm förstår att det är fara och färde. De släpper ner Estrid som är okontaktbar. De beger sig fram mot portalen in till kammaren och får då också se demonen som begett sig bort till sin skapare, kvinnan klädd i svart. Hon sträcker fram sin hand mot den och den nosar på henne. Gorm lyckas behålla lugnet men Snorre tappar fattningen och springer fram mot häxan samtidigt som han skriker att denna häxa som hemsökt hans drömmar ska dö. Gorm springer efter och greppar tag i Snorre för att förhindra honom från att göra sig illa. Snorre vet uppenbarligen inte vad han gör. De börjar brottas och den stora ulven kommer fram mot dem för att skydda sin skapare. Torulf är på väg ut ur kammaren när han hör Snorres ord om att bekämpa kvinnan. Han skriker då åt dem att låta henne vara och inte skada henne. Estrid har nu vågat sig fram till kammarens ingång men vågar sig inte in. Samtidigt har Oddny kommit fram till graven och får då se att det är Torulf som är därinne. Hon ropar på Torulf men han hör henne inte. Snorre tar sig loss ur Gorms grepp för att strax därefter bli hejdad av Torulf som säger åt dem att inte skada kvinnan. Han menar att det blir värre då. Kvinnan å andra sidan manar nu på demonhunden att göra slut på inkräktarna. Monstret gör ett utfall mot Gorm som lyckligtvis har sitt harnesk och undkommer oskadd. Nu inser de allihop att det är kämpa eller dö som gäller. När Orm ser hur Gorm överfalls blir han rasande och springer handlöst fram för att attackera demonen. Kvinnan börjar nu utropa besvärjelser och faller sedan till marken medvetslös. Demonen får som något nytt i blicken, liksom att den vaknar upp från att tidigare varit nyvaken. Den ser sig uppmärksamt omkring och lägger märke till Orms framryckning. Den gör sig redo för att anfalla men Gorm tar sats och ger besten ett rejält klipp med yxan. Orm klyver sedan besten från andra sidan varvid demonen går av på mitten och blir åter till den glödande aska den en gång var.

    Kvinnan vaknar nu upp igen och hinner precis resa sig innan Gorm, Snorre och Orm får ett fast grepp om henne. Torulf skriker att de inte ska göra henne illa. De förstår att hon är en fara för dem. Oddny kommer nu fram till Torulf och hon undrar vad allt det här handlar om men förstår samtidigt att detta är kvinnan som Torulf skrivit om i sin bok. Estrid hotar med att göra henne illa om hon inte samarbetar men hon bara skrattar och säger att det inte finns något de kan göra mot henne som skulle vara värre än det redan är. Hon tar av sin huva och blottar sitt vanskapta ansikte som saknar både läppar och ögonlock. När Oddny får se detta hemska vandrande lik blir hon från vettet och springer fram för att klösa bort den hemska åsynen. Snorre hindrar henne från att komma fram och istället tar Estrid beslutet att kvinnan måste förgöras. Hon drar sitt svärd och försöker hugga ner kvinnan. Svärdet går en bit ner genom nyckelbenet och fastnar där. Kvinnans ansikte förvrängs av smärta och ilska. Hon skriker rakt ut och stirrar vilt omkring sig. Då drar Estrid ut svärdet igen och hugger av kvinnans huvud. Torulf blir alldeles förfärad och springer fram mot kvinnans döda kropp. Han gråter och hulkar och säger att de har förstört allt! ”Varför kom ni hit? Varför förstör ni alltid det som jag har!” De förstår inte och ber honom förklara. Han berättar först att han tänkte hämnas på sin bror för allt det som han gjort honom men att de tog det ifrån honom. Och nu har de tagit ifrån honom det som han lever för nu. ”Förstår ni inte vad magin kan göra? Ni ser ju vad den kan åstadkomma! Nu har ni förstört alltihop!”. De andra försöker få klarhet i hela situationen och under den tiden sitter Torulf hukad över kvinnans kropp. Han drar från ingenstans en kniv som han fingrar på och ser ut att ha svårt att bestämma sig för vad han ska göra. Orm går fram och tar kniven ifrån honom. Han säger att han inte har något kvar att leva för och att nu ska de ta ifrån honom sin enda utväg också. Oddny går då fram och försöker få honom att komma tillbaka med dem till gården. Torulf vägrar men de sätter sig en bit bort medan de övriga begraver kvinnans kropp i sarkofagen. Snorre menar bestämt att kvinnan är en uråldrig kraft som han en gång väckt när han var här. Nu lägger han det bakom sig och lämnar också igen påsen med metallbrickor som han fann här. Sedan beger han sig upp till Silvertoppen för att finna den eviga snön.

    Oddny och Torulf pratar om vad som hänt. Torulf säger att han inte har något kvar att leva för men Oddny menar att han ju har henne. De tittar på varandra och Torulf undrar vad hon menar med det. Hon föreslår helt enkelt att han flyttar in med henne och lever tillsammans med de andra på Storsäter. Han verkar inte helt omöjlig att övertyga. Hon tydliggör dock att det får vara nog med magin. Han verkar tänka på saken i alla fall.

    Kapitel 5. Epilog.
    Det blir till slut så att Torulf återvänder med förbundet till Storsäter och på vägen dit frågar Gorm Torulf vad han tycker att Gorm ska göra med sin egen bror; Sune. Torulf är inne i sina egna tankar och vet inte vad han ska svara. Gorm frågar rakt ut ifall Torulf tycker att han ska döda Sune på samma sätt som Torulf ville döda Ingvar. Torulf menar att Gorm måste göra vad som känns rätt för honom själv. Gorm säger att det kanske inte lönar något till att döda, nu har han ändå en familj och när han är med dem så tänker han inte på Sune. Torulf instämmer att det kanske är lika bra att fokusera på det som är bra istället för det som är dåligt. Det är kanske det han själv borde gjort från första början säger han och tittar bort mot Oddny.

Visar 10 inlägg - 16 till 25 (av 25 totalt)

Forumet ’Spelkrönikor’ är stängt för nya ämnen och svar.