Sagan om Storsäter (Avslutad)

Hem Forum Spelkrönikor Sagan om Storsäter (Avslutad)

Detta ämne innehåller 24 svar, har 1 deltagare, och uppdaterades senast av  Peter Malmberg 1 år, 8 månader sedan.

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 25 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #652

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kampanj
    Fr.o.m. 2015-10-01
    T.o.m 2016-09-18

    Rollbesättning:
    Anna – Oddny. Den impulsiva skogstanten. Kusin till Snorre.
    Johan – Estrid. Gårdens matriark.
    Tord – Orm. Den entusisatiske smeden. Obesläktad och bor i en stuga i skogen.
    Calle – Gorm. Den förbisedde sonen på granngården Ulvtuna.
    Fredrik – Snorre. Den hemvändande vagabonden. Farbror till Estrid.
    Claes – Birk. Yngre broder till Kjeld, Estrids inflyttade gemål.
    Linn – Hedvig. Jägare på granngården Ulvtuna.

    #653

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 1. Dag 1
    Det är försommar och Orm har gjort sig redo för att ge sig ut på handelsresa. Han vaknar på natten av ett stort brak utanför huset. Han går ut men hör bara något mer brak längre bort.

    Kapitel 1. Dag 2
    På morgonen efter finner han att ett stort träd har fallit och ligger tvärs över gårdstunet. Det syns inga märken på trädet och det verkar inte ha fallit pga dåliga rötter eller röta. Hans slutsats blir att något har fått trädet att välta men kan inte förstå vad. Han ger sig som planerat iväg med sin åsna till Storsäter som första anhalt. Han möts av gårdens invånare samt Oddny som precis kommit ifrån sin stuga med nässlor till middagen. Orm berättar om det inträffade och säljer sedan spik och annat smide till Estrid och de andra. Orm bestämmer sig för att övernatta och frågar ifall Snorre vill med ut på resan. På kvällen går Oddny tillbaka till stugan med Birk som följe och de skiljs halvvägs då Birk är lite spak. När Oddny kommer fram finner hon att även ett träd fallit vid hennes stuga och hon grubblar på vad det kan betyda. Under natten väcks Oddny av grenar som knäcks utanför hennes hus och hon tycker sig höra människoröster. Hon hoppas att det är vättar som hon så gärna vill få se och går till fönstergluggen för att blicka ut. Hon ser dock inget förutom något mörkt som fladdrar förbi, kanske fladdermöss tänker hon utan att undersöka saken vidare. I själva verket är det Njal och Hedvig som är ute på nattlig färd. Därefter går hon åter till sängs. Även Storsäter väcks under natten. De hör korna råma men kan inte urskilja vad det är som händer utan går tillbaka in när råmandet slutat.

    Kapitel 1. Dag 3
    På morgonen möts de av en konstig syn på gårdsplanen. Där ligger en vit älgkalv livlös och utan några märken efter skador. Oddny anländer strax och rådspråkar med Snorre ifall det är ett lyckotecken eller ett järtecken (+2XP Oddny & Snorre).

    #654

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 1. Dag 3
    De styckar älgen och tar till vara på älgskinnet som de ämnar få garvat. De beslutar att Snorre ska följa med Orm på handelsresan och tar farväl. Första anhalt ska bli sandsjöboden men efter bara två timmars färd möter de två människor på vägen. Detta är Hedvig och Njal som är ute på ett uppdrag från sin hemgård Ulvtuna. De säger sig leta efter en närgången och vildsint björn och säger att den förmodligen stryker runt i Åsveden. Snorre förespråkar att de vänder om och följer främlingarna tillbaka till Storsäter (+2XP Snorre). Under tiden har Oddny begett sig tillbaka till sin stuga för att snart bli besökt av Estrid. Estrid frågar ifall hon har något som kan hjälpa henne bli gravid med Kjeld. Oddny ljuger och ger henne inget (+2XP Oddny & Estrid). Besviken beger sig Estrid tillbaka men känner sig förföljd och iakttagen. Hon skyndar hem och möter då på Snorres följe som just anlänt. De berättar om björnen och Estrid säger att hon hört något i skogen just nyligen. Njal och Hedvig tar då av i nordlig riktning efter att hastigt ha kastat en hastig blick på varandra, för att kanske hinna upp trollet (som de egentligen letar efter) (+2XP Hedvig). Snorre greppar ett spjut och följer med. Några timmar senare är de ifatt trollet och Hedvig smyger ensam fram för att spana på trollet. Hon snubblar dock och trillar ner bakom en sten. Osäker på ifall trollet hört henne eller ej retirerar hon med spänd båge. Efter några spända sekunder dyker trollet upp till höger om henne. Åsynen av den vidunderliga varelsen får henne att tappa fattningen. Hon släpper bågsträngen och vänder sen om och springer för livet (+2XP Hedvig). Hon hör hur trollet vrålar efter att pilen träffat dess axel. Snorre och Njal gör sig redo när de hör vrålet och ser Hedvig komma rusande. Trollet följer dock inte efter henne och de går istället och pratar med henne. Njal och Hedvig berättar om sitt egentliga uppdrag och de följer sedan trollets spår bort upp mot stenröset i åssluttningen. De ser inget men antar att det är trollets hemvist. Det börjar skymma och de tar beslutet att bege sig hemåt. Väl där berättar de vad som hänt för Estrid som fortfarande sitter vaken när de anländer.

    Kapitel 1. Dag 4
    De börjar dagen med att berätta för alla vad som är på gång och de diskuterar hur problemet bör tas om hand. Går trollen att prata med eller är de bara onda bestar? Vad är det som lockat fram dem i människors närhet? Oddny som strax anländer berättar att troll egentligen är snälla varelser men att de inte vill bli störda (+2XP Oddny). Hon tipsar om en gammal gubbe vid namn Torulf som bor uppe vid nordvästra delen av Järnmyren och som bestämt kan prata med troll (+2XP Oddny). Hon träffade honom för ca 15 år sedan och de pratade då flitigt om detta gemensamma intresse. Vägen dit går genom Höjedal och de beslutar slutligen att Orm och Oddny ska ta sig upp till gubben för att ta med honom ner för att medla med trollet. Under tiden så ska de som är kvar på gården sätta upp fällor och försvara gården mot en eventuell attack.

    #655

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 1. Dag 4
    Orm och Oddny ger sig av till Sandsjöboden för första övernattningen. De pratar på vägen kring ifall Orm inte ska skaffa sig en kvinna och Oddny får nys om att Ylva är en kandidat (+2XP Oddny). Dagen efter tar de sig vidare till Höjedal men blir inte välkomnade där. Ingvar möter dem på tunet och när de förklarar att de ska ha tag på Torulf ber han dem ge sig av. En av drängarna vid namn Hugleik låter dem dock spendera natten i hans stuga (som han delar med två andra drängar) och de pratar om läget på Höjedal och Ingvars relation till sin bror Torulf. Torulf bodde på gården ända fram tills för 10 år sedan. Han och Ingvar gjorde då upp om vem som skulle sköta gården och resultatet blev att han fördrevs från gården och flyttade ut i sin hydda vid myren. Det ryktas att Torulf blivit konstig till följd av avskildheten. Hugleik har dock aldrig själv träffat honom eftersom han kom till gården för bara 5 år sedan. Han säger också att Ingvar driver hårt med sina arbetare och kvinnorna har det ännu värre (de har inte synts till eftersom de uppehåller sig i storstugan hela dagarna). Hugleik tar ett parti smidesvaror som han lovar att hjälpa Orm med att sälja på gården.

    Kapitel 1. Dag 5
    Orm och Oddny ger sig av innan dagen grytt för att undvika att Ingvar lägger märke till dem. De tar sig upp till Torulfs stuga och hittar den till slut. Den är fallfärdig och utanför står pålar med skallar trädda på läderremsor. Det verkar först inte vara någon där men när de knackar på hör de någon ropa till. Där inne i mörkret sitter Torulf och han verkar både tokig och senil. Han tar fram en gammal bok där han pekar på Oddnys namn för att visa på att han känner igen henne. Han pratar osammanhängande om att han måste bli färdig med en samling av kottar och nämner en silvertall-kotte som är den sista. Han nämner också att han ätit någon form av röd svamp. Det slutar med att han följer med dem för att prata med trollen och han blir också lovad den vita älgpälsen som han instämmer bringar lycka (+2XP Oddny). De ger sig tillbaka omedelbart men går inte ända fram tillbaka till Höjedal eftersom de ju inte är välkomna. Oddny och Torulf stannar och slår läger i skogen medan Orm går den sista biten till Höjedal för att få med sig varorna och eventuell förtjänst hem (+2XP Orm). När han kommer fram är det dock helt tomt både på gårdsplanen och i Hugleiks stuga. Han hör dock att någon skriker argt inne i Storstugan. Han går fram och hör att det är någon som läxas upp pga av att Orm och Oddny låtits övernatta där. Orm tar då och öppnar dörren och ger sig till känna (+2XP Orm). Ingvar som då har utövat sin förtryckande makt över sina arbetare, uppmanar dem till att visa sin lojalitet genom att ta fast den kaxige Orm. De ger sig på honom och trots att han drar sin handsax fäller de honom till marken och håller fast honom. Ingvar övertalar honom att sluta kämpa emot. Han beordrar honom att berätta var Torulf är men får inte honom att berätta. Han slår då Orm på käften och låser in honom i en liten hydda. Orm som har svårt för att inte ha makt över sitt eget liv får panik och bultar på dörren tills långt in på natten. Oddny som anar oråd prioriterar dock att hålla ögonen på Torulf istället för att ta reda på vad som hänt Orm. Hon försöker få Torulf att bli sig själv genom att prata om gamla minnen men det verkar inte hjälpa.

    #656

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 1. Dag 4
    Efter att Oddny och Orm gett sig av tar de övriga vid och bygger fällor med mera. Njal berättar att han och Hedvig måste bege sig tillbaka till Ulvtuna för att avlägga rapport till Fjalar. De försäkrar dock att trollen är prioritet även för dem och att så länge inget oförutsett händer på Ulvtuna så återvänder de till Storsäter inom ca 4 dagar. Snorre frågar ifall det möjligen är så att Ultvuna gjort några stora förändringar på sista tiden som kan ha retat upp trollen och fått dem att komma närmare bebyggelsen (+2XP Snorre). Njal säger att de spekulerat kring detta men att ingen veterligen gjort något. När Njal gett sig av passar Estrid på att fråga Snorre om Oddny och förklarar vad som hände när hon bad om hjälp med graviditetsproblemet (+2XP Estrid). Snorre menar att Oddny garanterat kan hjälpa henne och lovar att ta upp det med Oddny.

    Kapitel 1. Dag 6
    Oddny vaknar tidigt och finner att Torulf har kommit ur sin svamp-tripp. Han är som han varit förr i tiden och det känns som att han faktiskt kan hjälpa dem. Torulf är glad att de tagit med hans bok och tar den ur Orms packning. De går mot Höjedal och Oddny smyger fram den sista biten. Hon blir dock ertappad av en av drängarna (av de som de fick bo hos tidigare). Han säger att hon måste ge sig av omedelbart så att Ingvar inte hittar henne. Hon frågar var Orm är och han berättar att de låst in honom och att de kommer begära en lösensumma av Storsäter. Hon ger sig iväg och prioriterar att få Torulf ner till Storsäter (+2XP Oddny). Hon kan ändå inte självmant göra någon räddningsaktion. Senare under dagen kommer Ingvar in till den inlåste Orm och berättar att respektlöshet inte tolereras och att det är därför som han sitter där. Han säger att han kommer begära lösensumma för Orm men att han får gå ifall han berättar var Torulf och trollkärringen håller hus. Orm berättar var han lämnade dem men hoppas att de begett sig av för länge sedan. Ingvar säger att han måste kontrollera att det han säger stämmer och att han släpps först när de har hittat dem. Därefter låses åter dörren och Orm lämnas åter till att fundera ut vilken hämnd han ska ta ut. Ingvar skickar därefter ut sina huskarlar för att leta rätt på Oddny och Torulf och de lyckas spåra dem till Sandsjöboden där de övernattar. När de hör männen komma ridande så försöker de gömma sig men de upptäcks och släpas ur boden. Männen säger att de har i uppdrag att föra dem tillbaka till Höjedal. Oddny försöker övertala dem att låta dem gå men det är Torulf, som känner igen en av männen (Skallagrim) från tiden som han själv bodde på gården, som lyckas övertala dem att låta dem gå. Han påpekar att de vet att de inte kommer få något för att de hittat dem och att de lika gärna kan låta dem gå och bara säga att de inte fann dem. De undrar vad de får i gengäld och Torulf ger dem då en utsökt kniv som Orm haft med sig och Torulfs egen penningpung (+2XP Orm). Därefter rider männen tillbaka.

    Kapitel 1. Dag 7
    På eftermiddagen anländer Torulf och Oddny till Storsäter. De berättar vad som hänt och att Orm är fången. De diskuterar också trollen och huruvida de är farliga eller inte. Torulf förklarar att de talar människornas språk men att de kan vara svåra att förstå eftersom de inte är byggda som människor och därför låter annorlunda. Han säger också att det finns många sorters troll och att deras personlighet är lika varierande som människors. Han tycker dock att det är oroväckande att trollet skadats. Det kommer att göra det svårare att medla med det. De pratar också om Torulf och hans relation till sin bror. Han förklarar att Ingvar skickat iväg honom efter att de gjort upp sinsemellan och att Ingvar är svår att ha att göra med. De tog över gården tillsammans efter att deras föräldrar gått bort men kom inte överens vilket ledde till uppgörelsen. Han är dock nöjd med livet i sin hydda där han fritt kan greja med sitt. De bestämmer sig till sist att sova på alltsammans och diskutera vidare imorgon.

    Kapitel 1. Dag 8
    Tidigt på förmiddagen anländer ett bud från Höjedal. Ryttaren säger att de håller Orm fången eftersom han attackerat en gårdsbo. De kräver en lösensumma på 4 ören silver och att de ska ta med den upp till Höjedal för att reda ut saken varvid de kommer att få svar på alla sina frågor. Estrid säger att de kan väntas inom 3 dagar. I sin silverkista har Storsäter bara 2 ören silver. Estrid säger att det löser sig (med sina 2 förskingrade ören silver i åtanke). Storsäter har för övrigt 15 kor som de inte vill undvara. De beslutar att Oddny, Snorre, Estrid och Halvdan ska bege sig upp till Höjedal omgående för få hem Orm. Kjeld ska hålla uppsikt över gården så länge och Torulf stannar där eftersom han inte vill komma i närheten av Höjedal nu.

    #657

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 1. Dag 8
    De beger sig upp till Sandsjöboden samma dag. På vägen tas konflikten om Estrids graviditet upp. Estrid som nu fått reda på att hon kan hjälpa henne frågar rakt ut vad hon egentligen vill ha för att hjälpa henne (+2XP Estrid). Hon suger på karamellen och besvarar inte frågan, men säger dock att ett hus på gården inte vore orimligt. Snorre tar henne åt sidan och frågar varför hon gör som hon gör. Hon förklarar för honom att hon inte tycker att Estrid och Kjeld är dugliga att driva gården och att Snorre borde ta över istället. Snorre säger att han inte vill binda upp sig och att han inte vill vara gårdsherre. Han måste tillbaka ut i världen igen – så fort han sett till att släktbanden förs vidare. Han förklarar att hon borde hjälpa Estrid och att det är för allas bästa (+2XP Snorre).

    Kapitel 1. Dag 9
    Följet anländer till Höjedal på eftermiddagen. Det är färre arbetare ute på gården än vanligt och när de anländer kliver snart Ingvar ut ur storstugan iklädd en stor pälsmantel och fina kläder. Han pekar åt ett par hirdmän och hojtar en befallning. De hälsar på varandra och Ingvars män bildar en halvcirkel runt honom. Snart kommer de två hirdmännen framledandes en något förändrad Orm. Han har inte skött sin hygien på länge och han ser riktigt sliten ut med intorkat blod i ansiktet och en bister uppsyn. Han har dock blivit härdad av sin tid i fångenskap och kommer ur det som en starkare man (+2XP Orm). Ingvar förklarar varför Orm fängslats och att lösensumman är gäld för att han attackerat deras män. Snorre som för Storsäters talan medlar med Ingvar och menar att även om det var förhastat av Orm att dra blankt så har ingen faktisk skada skett och han har dessutom nu suttit fängslad i 4 dagar (+2XP Snorre). Det resulterar i att de slipper betala den dyra lösensumman och att de är fria att återvända hem så länge de lovar att hålla sig borta. Ingvar undrar till sist varför de ville ha tag i hans bror. De förklarar att det handlar om troll och Ingvar förvånas över att de seriöst menar vad de säger. Han förvånas också över att de kontaktat hans bror (och inte tvärtom) och undrar när han kommer återvända. Inom 10 dagar svarar de. De fortsätter sedan med att ställa frågor om ifall de sett något märkligt i trakterna kring Höjedal men då vänder Ingvar sig om och hälsar dem adjö. På vägen tillbaka pratar de om vad som egentligen hände då när Orm drog sitt svärd. De övernattar i Sandsjöboden som brukligt. På Storsäter beger sig Torulf iväg till skogs och söker efter trollen på egen hand. Han traskar upp till stenröset och konstaterar att det förmodligen är trollens tillhåll då han finner något som verkar vara en avskrädeshög. Han ser dock inga troll och vänder ner mot Oddnys stuga. Där övernattar han och tar en av Oddnys burkar med svamp.

    Kapitel 1. Dag 10
    De anländer till Storsäter på eftermiddagen och får då reda på att Torulf försvunnit under gårdagen och inte kommit hem till kvällsmaten. De ger sig genast ut och letar. Oddny och Halvdan går upp till hennes stuga och finner att dörren står på glänt och att någon (förmodligen Torulf) varit där, hon finner också att en burk med svamp saknas. Estrid, Kjeld och Birk genomsöker den närmsta skogen men återvänder utan att ha hittat några spår. Orm och Snorre däremot hittar spåren efter Torulf och följer dem till stenröset. Väl där konstaterar de att Torulf åter gått ifrån platsen och att det mycket väl finns risk att det bor varelser i stenrösets många små gångar. De följer spåret vidare ner till Oddnys stuga och måste där övernatta eftersom det nu är så mörkt att det inte går att fortsätta letandet. Snorre konstaterar dock att spåret förmodligen är ifrån igår och att Torulf förmodligen övernattat där igår natt. Under tiden har Estrid och kompani kommit tillbaka till gården och finner där till sin förvåning Torulf inne vid en vägg. Hur länge han varit där är oklart och de försöker få honom att berätta vad han gjort men han är trött och vill vänta tills imorgon när alla är samlade.

    Kapitel 1. Dag 11
    Alla återförenas på Storsäter redan morgonen efter där Torulf berättar vad han funnit på sin lilla promenad. Han berättar att han letat efter trollen och att han hittat var de troligen håller hus. Han erkänner inget om svamp-burken. De pratar om hur de ska ta kontakt med trollen och Torulf menar att de helt enkelt kan gå upp till stenröset och högt och tydligt deklamera att de kommer i fred och dessutom kanske ha med sig en gåva som tecken på deras goda avsikter. Har de tur kommer trollen fram så att de kan fråga vad trollen gör i skogen och vad de vill. Troll kan enligt Torulf flytta till nya platser men att de föredrar att stanna på en plats eftersom de gärna bildar vanor. Det kan vara så att trollen är i trångmål och att Storsätringarna kan hjälpa dem. Oddny och Orm hjälps åt att skapa ett halsband av en läderrem, bärnsten och lite annat krimskrams. De lyckas göra ett fint halsband (3×3) och Oddny tar hand om förvaringen av detta (+2XP Orm & Oddny). De diskuterar huruvida de ska vara beväpnade eller ej och de kommer överens om att ta med vapen men att försöka dölja dem så gott det går. Snorre visar sin pung med metallbrickor som Torulf tyvärr inte vet något om.

    #658

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 1. Dag 12
    På förmiddagen beger sig nu Oddny, Torulf, Snorre och Estrid till stenröset för att medla med trollen. De anländer till platsen och är alla väldigt spända på hur mötet kommer att bli. När de kommer fram till röset händer inget. Torulf uppmanar Estrid att föra gårdens talan och högt och tydligt deklamera deras ärende. Han tar en käpp och bankar den högtidligt i marken varpå Estrid förklarar vem de är och att de kommer med fredliga avsikter samt att de tagit med sig en gåva som tecken på detta. Efter att de gjort detta en andra gång börjar det till slut röra sig bland stenarna och små luvor och tygstycken börjar synas bland stenarna. Ett tiotal skogstroll kryper fram och radar upp sig på röset. De bär hemmagjorda rustningar av näver, pälsar, läder och grovt tyg. De har djurskallar som de bär på sig och tillhyggen av olika improviserad art. Strax därefter hör de klampande fotsteg från vänstra sidan av röset och där träder ett större troll fram med en mindre björk som gångstav. Han har relativt ordentliga kläder i olika material och har smycken och ringar i öron och på händerna. Han har ett långt ljust hår som hänger ner över hans kraftiga kroppshydda. Han går framåtlutad och när han kommer fram tar han emot halsbandet som Oddny och Orm tillverkat. Detta är en syn som inte går någon förbi och Oddny som innan varit så ivrig att få se troll kan inte annat än stå och titta och stamma. Trollet tittar sedan upp mot besökarna och presenterar sig som Värbackolar. Han ögnar dem en och en och frågar slutligen varför de kommit dit. Han frågar varför de tagit med sig vapen och ifall de är här för att skada dem. Han har också ett blodigt bandage runt sin axel som är ifrån när Hedvig träffade honom med pilbågen. Besökarna frågar kring händelserna i skogen nyligen och frågar hur de kan finna en lösning som innebär att de kan fortsätta leva i fred. Värbackolar berättar att hans bror blivit dödad av människor på andra sidan floden (Ulvtuna) och att trollen inte gjort människorna något ont. Han berättar också att Ulvtuna stulit en näverlur som hans bror ägde och som var en familjeklenod. Besökarna frågar ytterligare kring det som hänt i skogen på senare tid – träden och älgkalven men det säger trollet inget om. Torulf ombeds att prata med trollet och försöka reda ut frågetecknen men Värbackolar vill inte tala med honom och frågar istället varför de har tagit med honom dit – Torulf har inte gott uppsåt påstår han. Estrid förklarar att de verkligen vill hjälpa trollen och då går Värbackolar oväntat tillbaka till trollhålan och hämtar ett bylte. De hör barnaskri och till slut kommer han tillbaka och visar upp barnet. Han säger att om de menar det de säger så kan de hjälpa dem med barnet. Dess mor dog för mindre än en månad sedan och de kan inte ta hand om det. Estrid kommer genast fram och tar upp barnet. Det ser inte särskilt mycket ut som ett troll (och när Estrid sedan kollar så har barnet inte heller svans som Värbackolar har) och de är osäkra på ifall det är en trollunge eller inte. Värbackolar förklarar att det här är en trollgosse som heter Dompen. Estrid tar utan att rådfråga de andra och tackar ja till att ta hand om barnet (+2XP Estrid). Trollen gör inga anspråk på att få barnet åter vid senare tillfälle. Slutligen frågar trollet vad som händer ifall männen från Ulvtuna skulle komma åter och vill att Storsäter ska ta kontakt med Ulvtuna och se till att det blir fred även mellan dem och trollen. Som bevis måste de bringa Värbackolars näverlur åter. De förenas alla kring detta och bestämmer att så ska ske.

    På vägen tillbaka till gården diskuterar de vad det ska bli av det här. Gården behöver fortfarande en arvinge och ett trollbarn för ju inte släktbanden vidare direkt. Oddny ser dock fördelen i situationen då det kanske innebär att Snorre måste ta över trots allt (+2XP Oddny). Ingen tanke länds till vad som händer ifall barnet blir oregerligt eller svårt att hantera utan Estrids moderskänslor övervinner allt tvivel. Nu har hon sitt efterlängtade barn. Oddny frågar lite kring det trollet sa om Torulfs onda avsikter men han menar att troll kan precis som vi få fixa idéer de också, han har då aldrig träffat det där trollet tidigare. Han framhäver dock frågan kring varför barnets mor dog i samma veva som Värbackolars bror. Hur hänger det ihop? De kan inte svara på det utan spekulerar lite löst – de måste först kontakta Ulvtuna för att höra deras historia. De återvänder till gården och när de berättar nyheterna för resten av gårdsbefolkningen så blir Kjeld alldeles från sig och stormar ut ur storstugan. Kjeld kommer senare tillbaka och lägger sig intill Estrid och Dompen och det verkar som att allt kommer bli bra till slut. Oddny och Torulf beger sig till hennes stuga för att lämna utrymme för de andra att reda i situationen på egen hand. På vägen börjar Torulf rota i sin väska men verkar inte ta upp något. Han stannar dock ett slag senare och menar att det är något längre fram på stigen. De går en omväg och snart faller ett träd ner precis där de skulle gått annars. De skyndar vidare och gör sig lite nässelte. De pratar om gamla tider och Torulf är trevlig att vara med och hon tycker om honom som en kär gammal vän. Han erkänner att han tagit svampburken men det visste hon ju redan. Han berättar också att anledningen till att han märkte faran på vägen var att han kan se i mörker. Det är magi och alla har det inom sig – man måste bara lära sig hur man ska hantera det. De somnar till slut skavfötters i Oddnys bädd.

    Kapitel 2. Dag 13
    Estrid sover relativt bra trots bebisen och det är en bra första natt. När de går upp och börjar göra sig iordning tar Ylva sig fram till Estrid och ber att få tala ostört. Hon berättar att hon sett Torulfs rygg när han tvagat sig i bäcken och att den varit full med ärr. Estrid menar att det inte är något de ska bry sig om men att det var bra att hon sa det. Lite senare knackar det oväntat på dörren. Snorre öppnar och får se en ung kvinna inlindad i en genomvåt yllefilt. Hon huttrar, tittar ner och säger inget. Snorre tar in henne framför eldstaden och ger henne en torr filt. I samma veva anländer Oddny och Torulf men de känner inte igen kvinnan. Estrid tar fram nya kläder till henne också då de tunna kläder hon haft under filten också är genomvåta. Alla går ut medan Estrid försöker hjälpa henne med kläderna. Kvinnan håller dock fast i sina kläder och låter inte Estrid ta dem av henne. Snorre kommer sedan in och de försöker prata med henne. Snorre lyckas få henne att berätta vad som hänt genom att låta alla andra gå ut. Kvinnan berättar då att hon heter Vigdis och att hon flytt från Höjedal och Ingvar. Hon ber dem hjälpa henne och säger att Ingvar kommer komma efter henne. Hon får lite mat och hon får byta om till nya kläder ostört medan Snorre konsulterar de övriga utanför stugan (+2XP Snorre). De undrar om hon har några skador men ingen har sett några. Till sist tar de med Ylva som är i samma ålder, med in för att prata med henne. De andra väntar utanför och efter ett tag kommer hon ut igen och berättar att Vigdis har hela kroppen full med blåmärken och att det är Ingvar som legat bakom det på något sätt. De frågar Torulf ifall det förekom misshandel även då han bodde på Höjedal. Han säger att Ingvar alltid hade sin bestämda syn på saker och inte var sent med att straffa oliktänkande. De pratar om att de inte såg några kvinnor och Torulf förklarar att Ingvar var av åsikten att kvinnorna ska sköta köket och att det förmodligen var därför. De frågar också ifall Ingvar hade några döttrar när Torulf bodde där för 10 år sedan – det hade han, så Vigdis skulle potentiellt kunna vara hans dotter – även om Torulf inte känner igen namnet. De undrar ifall Ingvar möjligen har många fruar och att det är därför han håller dem inlåsta. Estrid frågar även Torulf ifall han själv blivit straffad av Ingvar och syftar på hans rygg (+2XP Estrid). Torulf säger att han haft det länge och medger inte att det är Ingvar utan frågar istället vad det gör för skillnad. De beslutar till sist att det bästa är att skicka Vigdis och Ylva med Orm tillbaka till hans hus vid myren – där lär hon vara bättre gömd ifall Ingvar skulle anlända med krigsmän för att leta efter kvinnan.

    #659

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 1. Dag 12
    Sent på kvällen rymmer Gorm från Ulvtuna till följd av att hans lillebror Sune hyllats på gården varvid han slängt spydigheter åt Gorm. Det uppstod ett stort gräl som slutade med att Gorm slog sin far, tog en stridsyxa från väggen och en fårskinnsfäll från en bädd och gav sig ut i natten.

    Kapitel 2. Dag 13
    Orm beger sig tillsammans med Ylva och Vigdis till Orms stuga där de ska hålla sig gömda. På vägen dit träffar de på Gorm som säger att han letar efter en man som jagat ett troll tillsammans med Hedvig. Orm hänvisar honom till Storsäter, ger honom en bit torkat kött och beger sig sedan vidare. Gorm anländer till Storsäter och blir där välkomnad. Kjeld undrar varför han har yxan med sig men känner sig lugnad av Gorms timida framtoning. Gorm förklarar återigen att han letar efter en man som jagat troll med Hedvig och de tror då att han menar Njal. Denne känner han ju dock vid namn så det är inte honom han letar efter. Efter att ha ätit mat måste Oddny gå och lägga sig då hon fått molande värk i magen. Torulf anländer senare med lite örter som han plockat. Oddny vaknar av att han kommer och de beger sig ut för att hälsa på nykomlingen Gorm. Det kommer fram att han är Fjalars mellanson och att näverluren finns på Ulvtuna men att Fjalar prisar den högt. Oddny blir uppspelt av nyheten men får återigen värk i magen och tuppar sedan av. Det uppstår tumult och De hjälps åt att få in Oddny i stugan. Där diskuterar de vad som ska göras. Torulf menar att det bästa är att ta upp henne till hennes stuga där det finns mycket olika läkemedel att välja på som kan vara till god hjälp. De andra är tveksamma men övertygas sen att bära upp henne på en bår till sin stuga. Gorm, Halvdan, Torulf och Snorre hjälps åt med detta. Under tiden kommer nytt besök till Storsäter. Njal och Hedvig som fått i uppdrag att leta rätt på Gorm har följt hans spår till gården och kommer in i storstugan. Estrid välkomnar dem och ber dem sitta ner för en bit mat varvid de kan prata om vad som hänt sen sist. Hon säger dock inget om att de varit uppe hos trollen eller något om Dompen eller ens att Gorm har anlänt (+2XP Estrid). Som tur är öppnar Snorre dörren först när de kommer tillbaka och ser att folket från Ulvtuna är där. Estrid ber honom gå ut och titta till Kjeld med detsamma han kommer in så att han ska kunna få bort Gorm obemärkt. Njal och Hedvig är dock inte så lättlurade utan förstår att det är något i görningen men ger inget direkt sken av det. De fortsätter språkas och Estrid försöker ständigt hålla Dompen utom synhåll för de utomstående. Njal och Hedvig säger att de får fortsätta leta dagen efter. Gorm göms i en visthusbod under natten. Han är dock väldigt nöjd över att för en gångs skull ha blivit sedd och fått göra olika sysslor och hjälpa till.

    #660

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 2. Dag 13.
    Under natten vaknar Dompen och börjar gråta och skrika. Estrid får inte tyst på honom utan hela gården vaknar. Hedvig går ut och går en stund och kommer tillbaka senare när Dompen åter somnat.

    Kapitel 2. Dag 14
    På morgonen efter pratar Snorre och Estrid om att de måste få iväg Gorm innan Hedvig och Njal hittar honom. De säger åt Birk att ta med Gorm till Orms stuga. Njal kommer fram och frågar hur det kommer sig att de har ett barn nu när de inte hade det tidigare. Estrid ljuger och säger att det är en avlägsen släkting Ragnhild som gått bort och att barnet kommit med sändebud (+2XP Estrid & Snorre). Njal och Hedvig förklarar att de ska bege sig vidare varvid Estrid och Snorre försäkrar att ifall de ser Gorm ska de säga åt honom att Njal och Hedvig varit där. Njal tycker sig se igenom deras fasad och förklarar att ifall de vet var Gorm är så ska de säga det på direkten. Snorre håller dock masken och förklarar att de inte vet och undrar varför de är så anklagande. Njal berättar att spåren lett dem hit och att det är konstigt att de inte lagt märke till Gorm men att det kan vara så att han begett sig vidare. De äter sedan frukost och Hedvig ställer lite frågor kring Dompen och försöker få en skymt av barnet. Estrid svarar undvikande och avslöjar inte något. Under tiden har Birk gett sig ut till Gorm och bara begett sig iväg. Hedvig och Njal kommer sen ut och finner utan problem de färska spåren som leder österut. Ynglingarna håller uppe sitt försprång och kommer fram till en Orm som står och hugger ved utanför stugan. De förklarar situationen med Gorm men de vet inte att de är förföljda. Gorm förklarar vad som har hänt när han gav sig av från Ulvtuna och att han inte vet ifall hans far lever eller ej (+2XP Gorm). Han vill absolut inte tillbaka till Ulvtuna och försäkrar att de kommer straffa honom om han förs tillbaka. De går in i stugan och inser att det kanske är ofrånkomligt med en konfrontation. Njal och Hedvig dyker snart upp. De knackar på dörren och undrar var Gorm är. Orm försöker ljuga men inser att det är lönlöst. Han släpper in dem och låter dem prata med Gorm. De tydliggör att Fjalar lever och att Gorm inte har något att oroa sig för. Han förklarar att han blivit förbisedd och hellre vill stanna här där han behandlas som en medmänniska. Birk är inte sen med att försöka hjälpa till att medla och kommer med förslag på lösningar så att Gorm kan stanna (+2XP Birk). Hedvig och Njal förstår och är inte svåra att övertala. Fjalar sa trots allt inte att de skulle föra tillbaka Gorm utan bara leta reda på honom. Hedvig och Njal har en kort överläggning och kommer fram till att det bästa är att Hedvig stannar och att Njal beger sig tillbaka för att berätta för Fjalar. De anar också att Storsätringarna inte sagt hela sanningen om trollen och Dompen och på så sätt kan Hedvig hålla ett öga på Gorm samtidigt som hon infiltrerar och ta reda på hur det egentligen ligger till med trollen och Dompen. Det tar emot för Njal att lämna Hedvig men det är det enda sättet.

    Hemma hos Oddny har Torulf gjort en salva för hennes mage (2×9) som han smörjt in henne med innan natten. Han säger att han tagit lite av varje från hyllorna och även sådant från omärkta burkar (som då kan vara gift) men detta har uppenbarligen hjälpt mot smärtan. Dock är hon fortfarande svag i kroppen och orkar endast sitta upp i sängen. Han frågar om hon vill ha soppa men hon känner fortfarande ingen matlust. Han berättar då att detta kan ha med åldern att göra och att det är sådant här som kommer nu. Oddny funderar på vad det kan vara hon råkat ut för men kommer fram till att hon inte kan bota det på egen hand. Torulf berättar att han kanske kan prova alternativa metoder och undersöka henne med magi. Hon tillåter det till slut då det verkar vara enda utvägen och han tar då ena handen på hennes mage och andra i sin påse kring stenen. Sedan blundar han och koncentrerar sig. Oddny känner först sval kyla, sen skön värme men som till slut övergår till hetta som slutligen börjar sticka i hennes inre. När magin blir så kraftig får hon panik och avbryter det hela. Torulf förklarar att det här är det enda sättet och att om han lärde henne hur hon självmant kunde kontrollera sin sjukdom så kan hon klara sig utan hans hjälp som snart har kommit till sin ände (eftersom han ska vara tillbaka dag 19). Hon går med på detta och han säger att det nog är bäst att inte säga något till de andra på Storsäter eftersom de ändå inte skulle förstå. Oddny instämmer.

    Senare på dagen går Snorre och Estrid upp till Oddnys stuga. De knackar men får inget svar. De går in och finner Oddny sovandes i sängen men i övrigt är det tomt i huset. De går in och pratar med henne om vad som hänt på gården och kring hur det är med henne. De lägger märke till att hon är ovanligt torr i ansiktet. Torulf kommer snart in igen och frågar om de vill ha lite skogssoppa. De äter men Oddny är fortfarande inte hungrig. Torulf nämner att han snart ska bege sig hem igen eftersom de lovat Ingvar det. Estrid undrar om det inte är bättre att Oddny kommer ner till gården igen men Torulf och Oddny är rörande överens om att det är bättre här i stugan. I så fall insisterar Estrid på att någon kommer upp och tittar till henne en gång om dagen. Oddny tycker det är okej så länge det är en fast tid på morgonen så att de vet när de ska vänta sig besök. ”Det blir så dumt annars” (+2XP Oddny). De kommer överens om det och återvänder till gården. Revna ombeds av Estrid att ta mer ansvar med Dompen och på så sätt låta henne få mer handlingsutrymme.

    #661

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 2. Dag 14
    Orm frågar ut Vigdis om Höjedal och hur läget är. Hon förklarar att ingen gillar Ingvar och att gården styrs med förtyck och hotelser. 4-5 personer betalas av Ingvar för att hålla reda på manskapet medan kvinnfolket inte gör något uppror så länge det riskerar att leda till våld. Hon undrar vad Orm ska göra men han säger att de ska överlägga det hela. Hon undrar vad han egentligen vill göra med Ingvar och kallar honom feg som inte vill ge igen. Hon säger att det inte spelar någon roll för förr eller senare kommer någon ändå sätta en kniv i bröstet på Ingvar – frågan är vem och när. Orm frågar också ifall hon har någon nära vän som är kvar på Höjedal som hon oroar sig för (+2XP Orm) men hon vill inte prata om det och blir märkbart ledsen.

    När Birk, Gorm och Hedvig återvänder till gården så uppdagas det att Gorm nu ska stanna och att Hedvig följt med på köpet. Hedvig tar upp att Snorre och Estrid ljög för henne när de var här sist och säger att hon drar ett streck över det. Hon förklarar också att de inte har någon anledning att vara oärliga mot varandra och frågar ifall det är fler saker som de varit oärliga med. Estrid fortsätter att neka och visar istället upp Dompen som hon naturligtvis ska döpa om till något annat. De skålar för att Dompen ska få ett nytt namn och för framtida goda samarbeten. Efteråt tar Gorm Hedvig till sidan och frågar vad hon gör där (+2XP Gorm). Hon säger att det var enda sättet att lösa det och försäkrar att hon inte kommer följa efter honom utan att de kan sköta sig var för sig. Gorm lovar då att inte försvinna, bara han får sköta sig själv och inte blir förföljd av henne.

    Kapitel 2. Dag 15
    Oddny vaknar tidigt på morgonen. Det kliar i ansiktet och när hon kliar sig så faller huden av i stora flagor. Torulf kommer fram och berättar att de måste försöka igen. Han ger henne sin sten och förklarar att hon ska använda den för att koncentrera sig och inte få panik under seansen. Då knackar det plötsligt på dörren (+2XP Snorre). Snorre klampar in och de får hastigt gömma undan stenar och allt. Snorre och Birk har kommit för att titta till henne (som bestämt). De pratar lite om det hela men när de inser att de glömt ta med mat till de gamle så får de ge sig av igen. Under tiden passar Torulf och Oddny på att genomföra seansen. Samma procedur som förra gången men när Oddny ser ner på sin högröda mage och känner hur det nästan brinner inom henne – klarar hon inte mer och de får återigen avbryta proceduren. Oddny somnar och Torulf ger sig istället iväg ner till Storsäter. Snorre och Birk återvänder med maten men möter inte Torulf på vägen. När de ställer in maten så vaknar Oddny och Snorre och hon pratar om vad som egentligen försiggår. Oddny förklarar att det rör sig om magi och att det är det Torulf försöker med. Snorre tar det med ro (det är inte så mycket som överraskar honom) De sätter sig och väntar på Torulf.

    Torulf har under tiden anlänt till Storsäter strax efter Orm som lämnat Vigdis och Ylva ensamma i hans stuga. Han pratar med henne kring det han har fått veta i samtalet med Vigdis och när sedan Torulf dyker upp så pratar de vidare på ämnet. Torulf kommer med lite mer input om Ingvar och visar sin rygg för Orm och berättar att det är Ingvar som orsakat detta. De frågar också Torulf ifall han har barn någonstans för att dessa i så fall skulle kunna rättmätigen ta över Höjedal efter Ingvar men detta förnekar han bestämt. De spekulerar också i ifall Vigdis är besläktad med Ingvar på något sätt. De beslutar att ha ett rådslag uppe hos Oddny till kvällen så att alla kan vara med och ta ett kollektivt beslut. Estrid ber Kjeld att vara rådsherre och han blir mycket stolt över detta.

    Torulf återvänder till Oddnys stuga. Snorre konfronterar honom om magin och Torulf förklarar att inget vanligt botemedel kan hjälpa henne. Hon är gammal och det skulle lika gärna kunna vara åldern som tar ut sin rätt. Men om hon ska överleva måste hon behandlas på magisk väg. Snorre menar att det är bäst ifall alla som känner henne är närvarande under seansen och kan stärka henne. Torulf föreslår att de tar detta efter rådslaget.

    På kvällen anländer hela Storsäter förutom Halvdan till Oddnys stuga. Kjeld förklarar mötet öppnat och förklarar trångmålet. De är ense om att Ingvar borde avsättas som gårdsherre på Höjedal. De frågar ifall inte Torulf vore en bättre gårdsherre men han är absolut inte intresserad av det. Orm uppmanar honom att visa sin rygg, vilket han gör. Gorm känner stort medlidande till Torulf eftersom han kan relatera till en yngre bror som tar sig oberättigade friheter (+2XP Gorm). De kommer efter långa utläggningar fram till att det finns ett flertal alternativ av olika genomtänkt grad.

    1) De kan vänta på att Höjedal kommer till dem men det riskerar att bli blodsutgjutelse ifall de får reda på att Storsäter gömt Vigdis. Torulf måste ju också vara tillbaka till dag 19 så ifall de inte kommit innan så kommer de då.
    2) Ett annat alternativ är att överfalla Ingvar ifall han lämnar gården och ta en batalj med honom. Riskabelt – han är stor och stark även om han är till åren.
    3) Det pratas också om att utmana Ingvar i envig men de dömer det osannolikt att han skulle acceptera en sådan utmaning och istället bara se det som en anledning att straffa dem.
    4) Ett annat alternativ är att gå och prata med folket på gården när Ingvar är borta för att sedan skapa myteri och låta gårdsinvånarna själva lösa konflikten.
    5) Eller att Vigdis – när hon hämtas försöker uppvigla sina medinvånare. Orm sätter sig dock emot det förslaget och menar att det är stor risk att hon utsätts för ytterligare våld då.
    6) De pratar också om att be trollen om hjälp för att bekämpa Ingvar. Det verkar dock inte så troligt förrän de hämtat näverluren och trollen är säkerligen inte så intresserade av att skaffa sig fler ovänner.

    #662

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 2. Dag 15
    Efter långa överläggningar enas de alla om att det bästa är ifall invånarna på Höjedal själva löser problemet men att det krävs någon som uppmanar dem till handling. Lösningen finner de i att Birk och Gorm under falsk identitet ska bege sig till Höjedal för att anställa sig som tjänstehjon. De vänder sig till Hedvig för att höra vad hon har att säga om saken men då inser de att hon är försvunnen. Kjeld mumlar något om att det kanske var något hon sa. De letar efter henne en kort stund men tänker att hon säkert snart kommer tillbaka av sig själv. I själva verket har hon stuckit eftersom Storsätringarna konsekvent ljugit för henne och hon kunde inte ta det mer – de hade ingen anledning att inte lita på henne. Gorm säger att han inte kan bege sig iväg utan Hedvigs medgivande – de har en överenskommelse. Estrid passar på att annonsera att hon bestämt ett nytt namn åt Dompen. Han kommer att fortsättningsvis heta Aril. De instämmer alla att detta är ett bra namn. De bestämmer sig för att återvända till gården för att ta natten. Imorgon ämnar de bege sig upp till Oddny för att försöka hjälpa henne till bättring.

    När de ankommer till gården ser de på håll hur gårdsplanen är upplyst av eldsken. De undrar vad som kan stå på och springer dit. När de kommer in på gårdstunet så ser de 4 ryttare med varsin fackla. Bredvid dem står Halvdan bunden till händer och fötter. En av dem håller ett långt spjut. De inser snart att det är Ingvar med följe och Estrid för gårdens talan (+2XP Estrid). Hon hälsar honom bitskt och ber honom släppa Halvdan. Han säger att det är en säkerhet för att de inte ska försöka sig på något. Han fortsätter med att undra vad de gör ute i så stort följe så sent och Estrid ställer samma fråga tillbaka. Han påpekar att följet inte verkar vara fulltaligt. Orm försöker smita iväg men uppmärksammas av Ingvar som frågar var han ska ta vägen. Estrid mörknar och ryter ifrån och säger att han minsann inte är på sin gård nu och att hans regler inte gäller här. Ingvar är inte beredd på hennes plötsliga utfall och fattar sig därefter kort. Han vill veta var Torulf håller hus och vad de har haft för affärer med honom. Och han förebrår dem att inte komma med löjeväckande vidskepelser om troll, vättar, tomtar och trollkonst. Estrid säger att i så fall kan hon inte säga honom sanningen. Estrid förklarar vidare att Oddny är sjuk och att Torulf måste stanna ett tag till. Han frågar dem ifall de verkligen inte insett vid det här laget att Torulf inte går att lita på. Estrid svarar att han hittills inte gjort dem något förnär. Ingvar säger då att de ska skatta sig lyckliga för det men att han tar med sig Torulf hem ikväll. Estrid vägrar berätta var han är och Ingvar muttrar att han visst inte kommer få ur dem det han vill höra. Han utbyter en blick med Torbjörn som håller Halvdan och som på hans kommando drar åt Halvdans fjättrar. Halvdan säger inte mycket men jämrar sig. Sen fortsätter Ingvar med att säga att de bestämt har något mer som tillhör honom. Estrid spelar oförstående när han frågar om Vigdis. Han drar då sitt svärd varpå Orm stormar fram emot honom.

    Ingvar hugger Halvdan över ena sidan huvudet men det tar lyckligtvis inte så djupt. Orm tappar fattningen och går besinningslöst till angrepp mot Ingvar (+2 XP Orm). Detsamma gäller Estrid som också stormar fram. I tumultet som uppstår stegrar sig Ingvars häst och även Arnulfs. Ingvar reser sig och får in ett hugg på Orm som träffar över hans bringa och förstör hans skjorta. Orm hugger tillbaka. Torbjörn kliver av sin häst eftersom han inte är en särskilt erfaren ryttare. Gorm och Birk utdelar flera hugg och sårar motståndarna. Torbjörn försöker vid ett tillfälle att kasta sin fackla mot storstugans halmtak men missar lyckligtvis. Han försöker därefter fly med får Snorres kniv i magen på vägen därifrån. Skallagrim försöker rida iväg men Birk hugger honom i flykten och drar honom av hästen. När Skallagrim kommer på fötter vädjar han om fred och ger upp. Birk hinner dock inte hejda sig utan klyver hans skalle med sin handyxa. Estrid lyckas till slut också ge nådastöten till Ingvar som med uppspärrade ögon ser sin banekvinna i ögonen medan han faller ihop. Arnulf som hamnat lite utanför striden löper fram mot Birk som nu dödat hans vän Skallagrim, men missar Birk trots att denne traumatiserats av det våldsamma dödsfallet han orsakat. När Arnulf missar och dessutom ser förödelsen runtom sig kastar han sitt vapen och kapitulerar. Orm är på väg mot honom med höjt svärd men stannar upp. Snorre löser halvdan från sitt rep och går fram emot Arnulf med repet för att fjättra honom. Då löper Arnulf till skogs och försvinner. Snorre, Orm, Estrid och Birk är alla djupt chockade av det som nyss hänt här på deras gårdsplan, denna för dem nästan heliga plats.

    #663

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 2. Dag 15
    Efter striden fastnar de alla i sina egna tankar som i ett tidlöst tomrum. Tystnaden bryts först när ett gällt skri hörs från bakom huset. Kjeld springer fram emot den fallne Skallagrim och skriker ”Nej, Birk!”. De vänder sig om och när Birk och Kjeld får ögonkontakt hejdar han sig och pustar ut över upptäckten att Birk lever. Birk är inte riktigt närvarande utan går mot huset för att sätta sig. Orm blickar ner på sitt bröst och yttrar ”Hjälp”. Estrid och Snorre hjälper honom in i huset efter att försökt stoppa blödningen utan resultat. När de kommer in i huset ser de att Ingvar vänt upp och ner på stugan och de måste röja upp. Gorm hjälper Halvdan in i stugan och han är både mörbultad och har jack i huvudet. Medan de andra försöker få eld i eldstaden hjälps Gorm och Kjeld med att dra bort kropparna från Gården. Gorm undrar om man får ta från de döda och Kjeld försäkrar att de inte kommer behöva sina tillhörigheter mer. De samlar ihop vapnen som männen lämnat efter sig (enkelt långsvärd, stridsyxa, jaktspjut, spikklubba). Utan att Kjeld lägger märke till det hittar Gorm en ring på Torbjörns finger som han kvickt plockar på sig. De tar också med sig Orms kniv som Skallagrim hade på sig. När Orm får tillbaka den ger han den till Birk som tack för stridsinsatsen. Birk är dock inte riktigt på plats i tankarna och han kan inte sluta tänka på att han dödat en man som gav upp och som bad för sitt liv. Estrid grubblar också och har svårt att komma över att hon besudlat sitt hem på det här viset – var detta verkligen enda utvägen? Snorre går i tankar kring ifall han inte själv hade handlat likadant som hyrsvärd. De gjorde ju bara vad de blev betalade för – det hade inte behövt bli såhär. Till sist somnar de.

    Kapitel 2. Dag 16
    Dagen efter funderar de ifall de ska gå upp till Oddnys stuga. De ser dock två av de bortsprungna hästarna stå längre bort på sätern och beger sig dit för att hämta in dem. Orm, Gorm och Birk kommer ner till hästarna och kan utan större problem få tag på dem. De ser då en man komma mot dem från öster. Gorm känner igen Njal på sin blå mantel och undrar vad han har här att göra. Han skulle ju stanna på Ulvtuna. De hälsar på honom men Gorm frågar snart vad han har för ärende. Njal säger att han kommer med bud från Gorms mor Gyda. Han berättar att han la fram lösningen för Fjalar och Gyda och att Gyda då, utan att Fjalar hann säga något, förklarade att Gorm antingen skulle komma tillbaka omedelbart eller inte alls. Det uppstår viss förvirring och Orm och Birk försöker förstå vad det hela handlar om. Gorm står dock fast vid att han inte vill återvända även om det betyder aldrig. Njal undrar då var Hedvig tagit vägen. De säger att hon försvunnit men också att det varit en strid med Ingvar på Höjedal och att han kan följa med upp till Storsäter för att få reda på mer. Han följer med under viss skepsism. Väl på Storsäter förklarar de vad som hänt angående striden men menar att de absolut inte vet något om Hedvigs försvinnande. Njal frågar Gorm vilken del han haft i det här och varför han vill stanna med de här människorna. Gorm säger att de tar hand om honom och att han har ett band till dem. Njal försöker få honom att förstå att det här kommer betyda att han inte är välkommen på Ulvtuna mer och undrar ifall han verkligen vill ge upp allt det han har där. Gorm svarar bara att det ändå inte finns något för honom där. Njal frågar ifall han ska hälsa Fjalar och Gyda något. Gorm säger bara att han ska hälsa dem att han klarar sig. Njal önskar honom lycka till och beger sig sedan iväg till skogs för att försöka spåra upp Hedvig. Under tiden har de andra fördelat vapnen mellan sig och Birk har tagit Arnulfs stridsyxa och de enas alla om att Estrid ska ha Ingvars långsvärd.

    Birk rider ner till Ormbo för att berätta nyheten om Ingvar för Vigdis och Ylva. Han knackar på dörren men får inget svar så han går in och säger vem han är. Då kommer Ylva och Vigdis fram och Ylva kramar om honom och säger att de är glada att det var han, de trodde att det kanske var Ingvars män. Birk berättar då nyheten och de blir både lättade, förvånade och förbryllade. Vigdis undrar vem det var som gjorde det och Birk svarar att det var Orm och Estrid som dräpte Ingvar men att han själv fällde en av Ingvars män. Det är med en uppsluppen stämning som de tar med Orms åsna och rider tillbaka till Storsäter. Väl där tar sig Vigdis fram till den skadade Orm och kramar om honom och tackar honom för vad han har gjort. Hon trodde inte att han hade det i sig. Hon hjälper sedan till att göra rent hans sår och lägga nya lindor. Under tider frågar hon om allt hur striden gick till och imponeras av Orms berättelser.

    När det blivit dags för middag försöker Birk prata med Gorm om det som hände kvällen innan (+2XP Birk). Han undrar om inte Gorm tänker på det som hände. Birk förklarar att han kan se Skallagrims vädjande ögon framför sig och höra honom hur han ber för sitt liv. Gorm som inte själv tog någons liv säger att det inte kändes värre än att hugga träd. Birk inser att Gorm inte kommer förstå honom och går därifrån.

    #664

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 3. Dag 16
    Under tiden som Gorm, Orm och Birk tar vara på de bortsprungna hästarna kommer Kjeld fram till Estrid och lägger sin hand på hennes axel. Han undrar hur det är efter allt som hänt och Estrid verkar inte riktigt vilja prata om det. Han tar fram den svarta skinnpungen med Estrids sparade pengar. Han frågar henne om hon vet vad det är. Hon undrar om han har tittat i den och det har han såklart. Han frågar vems det är och Estrid förklarar lugnt att det är pengar som hon har sparat. Kjeld undrar varför hon inte har sagt något och hon förklarar hur hon tänkte med barn och att det är det som hon sparat till. Hon lovar också att pengarna kommer att komma till användning nu när de har Aril. Kjeld förklarar att han hade önskat att hon hade varit ärlig mot honom och berättat det för henne. Han frågar sedan plötsligt ifall hon älskar honom. Estrid är inte alls beredd på frågan och blir ställd. Hon svarar sedan att hon tycker mycket om honom men att han måste visa sig värdig för att verkligen vinna hennes hjärta. Han blir nedstämd av beskedet och muttrar ledset att han ska försöka.

    På eftermiddagen tar sig Estrid och Snorre upp till Oddnys stuga. De möter Torulf utanför men säger inget om Ingvar. De går in och försöker få liv i Oddny. Hon feberslumrar och vaknar knappt. De bestämmer sig för att gå till verket. Torulf börjar mumla sina obegripliga ord och han tar på Oddny på ett obehagligt sätt. Hon påverkas uppenbarligen av magin men snart faller hon ihop och verkar nästan livlös. Torulf är uppgiven och tycker att allt är lönlöst. Snorre & Estrid föreslår att de tar med Estrid ner till gården igen och Torulf håller med om att det nog är dags för det nu, Ingvar kommer ju ändå komma och hämta honom när som helst. Vid det tillfället känner de sig tvungna att berätta vad som hänt och att Ingvar inte längre lever. Torulf utbrister då stor förtvivlan ”Det var ju inte så det skulle gå!” Han vägrar också tro det innan han ser kroppen med egna ögon. I och med det tar de med Oddny på båren tillbaks ner till gården. Torulf är först helt i sina egna tankar och är oduglig att hjälpa till. Snorre övertalar honom dock att till slut hjälpa till så att Estrid kan gå före och rada upp kropparna istället för att de ska ligga i en hög.

    Estrid kommer därför först till gården och går in och tar med sig Gorm och Birk ut för att hjälpa till att flytta kropparna. Just då sitter Vigdis hos Orm och pysslar om honom som vanligt. Birk som ofta fått höra Vigdis lovorda Orms insats tycker att det är en förskönad bild hon har av strid och tänker att det kan vara bra att hon får följa med ut och se hur det faktiskt ser ut efter en strid (+2 XP Birk). Hon följer motvilligt med på Estrids inrådan men lovar Orm att hon snart är tillbaka. Väl där ute blir hon märkbart påverkad av den makabra scenen. Ingvars kropp har blivit bortsläpad en bit av vad som verkar vara vilda djur. Birk förklarar sen vem som dödade vem och Vigdis tittar på kropparna med avsmak. Hon säger dock att Ingvar ser fridfull ut nu. Så såg han aldrig ut i livet. Gorm undrar om hon kände de avlidna och hon förklarar för honom att de var anledningen till att hon rymde. Hon hjälper dem att lägga liken på rad men måste till slut gå iväg för att hämta andan.

    Torulf kommer snart till platsen tillsammans med Snorre. Torulf går mumlande fram och tittar mest ner i marken. Han lyfter sedan blicken och flyttar den från kropp till kropp ända tills han kommer till Ingvars varpå han blir alldeles stel. Han börjar prata osammanhängande och återupprepar ”Nej, nej, det var inte så här det skulle ske. Jag måste hem, jag måste tillbaka, jag måste gå.” De undrar hur det är med honom men han bara vänder om och går. Snorre och Estrid springer efter och försöker förstå var han är på väg. Han säger bara att han ska hem och att han måste ge sig av. De säger att han inte bara kan ge sig av såhär mitt på eftermiddagen och att han ju måste ha med sig lite mat på vägen och så. Dessutom är ju inte Oddny frisk än. De går tillsammans upp till gårdstunet men Torulf bara fortsätter gå vidare när de väl kommit fram. Snorre och Estrid överlägger vad de ska göra och vart han kan vara på väg. De ser hur han med korta steg vandrar bortåt men rätt som det är så har han försvunnit ur synhåll. De följer efter men kan inte förstå var han har tagit vägen.

    Kvar vid Höjedalsmännens kroppar står Gorm, Birk och Vigdis. Vigdis står lutad mot ett träd och försöker stå emot illamåendet. Birk går fram och frågar hur det är. Han ber samtidigt om ursäkt och frågar om hon vill gå tillbaka upp till storstugan igen. Det vill hon och han följer henne upp. De pratar inte så mycket men Vigdis nämner att hon vill tillbaka upp till Höjedal snart för att se så att allt är bra där. När de kommer tillbaka in i stugan går hon inte tillbaka till Orm som hon brukar utan sätter sig för sig själv försjunken i tankar. Ensam kvar står Gorm ute vid skogsbrynet och är besviken på Birk som bara verkar bry sig om Vigdis (+2 XP Gorm).

    #665

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 3. Dag 16.
    Estrid och Snorre bär in Oddny i storstugan. Hon börjar snart grimasera och röra oroligt på sig. Estrid försöker få kontakt med henne och hon öppnar då ögonen och undrar var hon är och vad som händer. De förklarar för henne att hon varit medvetslös tidigare under dagen. De förklarar för henne vad som hänt och att Torulf försvunnit. Under tiden sitter Orm och beskådar Ingvars svärd. Det ser ut som att han lätt borde kunna ta bort lädret kring kaveln och istället gravera in Estrids namn. Det är troligen vad Ingvar tidigare gjort också.

    Snart kommer Halvdan in med en tygpåse. Det är Torulfs påse som han tydligen glömt kvar på gårdsplanen. De öppnar den och finner bland kottar, löv och grus, hans skriftsamling och den genomskinliga stenen som han använt när han utövat magin med Oddny. Oddny tittar förskräckt på stenen och ber Estrid genast göra sig av med den (+2XP Oddny). Oddny har till följd av all kontakt med magin fått ett inneboende obehag av allt som kan ha anknytning till magi och övernaturlighet. Estrid går ut och lägger stenen utanför och hävdar att hon kastat bort den. Hon ämnar sedan gå och gräva ner den för att veta var den är (om den någon gång skulle komma till användning senare). När hon tar i den får hon en stickande känsla i armen som hon starkt ogillar.

    Orm, Oddny och Estrid tar sig också en titt i Torulfs skrift. Den visar sig innehålla anteckningar och är nästan en dagbok fastän det mesta saknar datumangivelser. De spenderar kvällen med att läsa den, Estrid tröttnar snabbt och finner den ytterst svårläst med Torulfs kråkfötter. Orm tar reda på att stenen kommer ifrån en kristallgrotta som Torulf besökt i unga år och tydligen tagit ett prov ifrån. Oddny hittar partier i början av boken där det står om deras förehavanden. Det slår henne att det hela skildrats med stor detaljrikedom varvid det verkar ha haft en stor inverkan på honom. Orm hittar ett avsnitt om uppgörelsen mellan Ingvar och Torulf som beskriver Ingvar på ett sätt som stämmer väl överens med deras egen bild. Han var en våldsam, egocentrisk man med dålig kvinnosyn och stort maktbegär. Uppgörelsen var inte i form av någon tvekamp utan det handlade om att Ingvar lyckades uppbringa ett större stöd från gårdsbefolkningen än Torulf och det var därför han fick flytta ut i sin hydda. Efter den här skildringen blir texten mer osammanhängande och oförståelig. Oddny bläddrar fram till de senaste skrivelserna och ser vad Torulf skrivit om sin tid vid Storsäter. Han beskriver återigen mötet med Oddny i stor detalj men det stämmer bra överens med deras tidigare bild av honom och det som de själva vet har hänt. Och så passerar kvällen. Oddny tar hand om boken. Gorm sitter i ett hörn och begrundar sin moders ultimatum – kanske är det ändå där han hör hemma? Birk som tidigare varit hans stöttesten verkar nu vara mer intresserad av att vara med Vigdis.

    Kapitel 3. Dag 17-20
    Orm beger sig av mot Ormbo tillsammans med Gorm för att smida ett svärd samt ta bort Ingvars namn från Estrids svärd. Gorm får hjälpa till mycket och Orm undervisar honom i smideskonsten. Även om de inte samtalar mycket så passar det dem båda ganska bra. De trivs i varandras sällskap och Gorm känner trygghet i Orms närvaro. Orm sover dåligt och har mardrömmar om Arnulf. Han är rädd för att Arnulf ska komma tillbaka.

    På storsäter går dagarna åt till att först bränna liken och utföra en ordentlig ceremoni för att försäkra sig om att männen inte går igen. Därefter sköter de andra sysslor som behövs ordnas med. Vigdis förklarar att hon vill bege sig tillbaka till Höjedal inom de närmsta dagarna för att se hur det är ställt på Höjedal nu. Hon är fortfarande orolig för sin vän (som i själva verket är hennes syster Alva).

    Kapitel 3. Dag 21-23
    Birk eskorterar Vigdis upp till Höjedal. Estrid betygar att hon hoppas att det ska råda goda förhållanden mellan gårdarna framöver och önskar dem lycka till innan de går. Väl framme är Gunne, Manfred och Arnulf i full färd med att lasta sin kärra full med gårdens värdesaker. Birk och Vigdis kan inget göra utan ser ogärningsmännen fara med gårdens tillgångar. Männen lämnar gården i ett bedrövligt skick och de har haft ihjäl Vigdis 3 halvsyskon inklusive Alva (för att hålla gårdsfolket i styr). De har också haft ihjäl Hugleik som satt sig upp mot dem. Vigdis är bedrövad men stöttas av gårdsbefolkningen och inte minst Birk. Hon är ju den enda arvingen till gården så hon blir således den nya gårdsfrun med fullt stöd från folket. Hon får en av de fina gamla klädnaderna som en av de äldre kvinnorna skänker henne. Men i övrigt måste de samarbeta ordentligt för att skaffa ihop mat och sköta hushållet under den kommande tiden. Birk stannar därför hos dem.

    Oddny fortsätter att bläddra i Torulfs bok under de följande kvällarna och förbryllas över det hon ser i bokens andra hälft. Efter att Torulf flyttat ut i hyddan verkar det som att han beger sig ut på någon form av resa. Han beskriver de omgivningar han ser på resan och några blad senare fylls hela uppslaget av symboler och en skiss över något som är helt överstruket med linjer. Nästan hela sidan är svartfärgad och det går inte att se vad det ska föreställa. Han beskriver sedan något som han kallar för ”proven” och det är en ”hon” som han interagerar med här. Det verkar inte som att han känt till hennes namn. Mitt på nästa sida finns avbildat en cirkel med krökt streckad halvcirkel runtom i nederkant. Fyra korta streck går ut från cirkeln pekandes mot sidans fyra hörn. På nästa sida är texten otydlig och hafsigt nedtecknad. Ni kan bara utläsa vissa av orden; ”skrikandes” ”höll nere i den kalla bäcken tills jag inte kände mina händer”, ”tyst och lugn, lade jag det på stenhällen”, ”skar upp längs den streckade linjen och innanmätet rann ut i skålen”. ”Jag ställde den till henne”, ”den lilla grävde jag ner men inte tillräckligt djupt för något hade varit där morgonen efter”, ”modern kommer leta sig fördärvad”, ”jag var tvungen”. Sen kan man läsa om hur ”hon” var nöjd med honom och gav honom en gåva och lät honom ”komma in”. Skriften därefter är kortfattad och ospecifik. Det är något han lär sig och han skriver att han ska använda detta ”när tiden är inne”. Det är oklart vilka tidsrymder som det här utspelar sig i. Han beskriver återigen hur han gör en resa och att när han återvänder blir föremål för Ingvars ilska och han ber om ursäkt på sina bara knän. Ingvar varnar honom för att göra om det. Nu ska han förbereda sig och öva och göra ”henne” stolt. Men först måste allt vara som vanligt… Oddny blir angelägen om att finna Torulf och föreslår att de ska göra detta i samma veva som de går och ser vad som egentligen blivit av Birk – han skulle ju bara eskortera upp Vigdis och sedan återvända.

    Kapitel 3. Dag 24
    Det är oväder och spöregn. Orm och Gorm återvänder till Storsäter. Där är Estrid, Snorre och Oddny i färd med att packa iordning sig inför turen upp till Höjedal. Orm räcker över Estrids svärd som han taffligt försökt ersätta kaveln på. Handtaget duger för vad det ska användas till men hantverket är hafsigt gjort och Estrid är inte imponerad. Eftersom Orm också ville hinna med att smida ett helt nytt svärd under veckan fick Estrids svärd inte dra ut på tiden. Han har förmått att smida ett långsvärd men detta är något av ett hafsverk även detta (2×6 – värt 2-3 ören silver). Svärdet är mycket enkelt utformat och det är tydligt att det inte lagts ner mycket tid på det. Frågan är hur väl det egentligen duger för strid. Det saknar också skida och måste bäras draget eller inlindat i ett tygstycke. Orm saknar nu mer råjärn att smida med.

    De beger sig upp till Höjedal i regnet. Väl framme ser gården öde ut. De tycker sig se spår efter kamp på gårdstunet och drängstugan står öde. Visthusboden där Orm hölls fången står vidöppen med knäckta gångjärn och det stinker av exkrementer därifrån. De tar sig upp till storstugan och knackar på. Inifrån hör de Birks röst som skriker ”vem är det?”. Estrid berättar vem hon är och släpper in sig. Där inne ser de hela gårdsbefolkningen samlad och vid ingången står en lättad Birk med sin yxa och Vigdis bredvid sig. Det är kvavt, fuktigt och kvalmigt och eldstaden ligger bara och pyr. Människorna därinne är smutsiga och eländiga och den enda som står ut från mängden är egentligen Vigdis i sin relativt fina skrud. Hon ber dem komma in och sätta sig uppe vid högsätet med henne. Gorm och Orm kommer strax efter. Orm undrar var Hugleik är och någon säger att ”de slog ihjäl honom” men hänvisar alla följdfrågor till Vigdis. De samlas framme vid högsätet och Vigdis förklarar vad som hänt när hon och Birk kom fram häromdagen. Hon ber också om ursäkt för att hon inte tidigare sagt vem hon är: Vigdis Ingvarsdotter. Hon berättar att Arnulf kom tillbaka dagen efter slaget vid Storsäter och när Gunne och Manfred, de två kvarvarande av Ingvars betalda manskap fick höra detta, tog de tillfället i akt och gjorde sig av med alla Vigdis syskon: en äldre broder och en yngre samt hennes lillasyster Alva. De ville inte att det skulle vara någon arvinge kvar som gårdsfolket naturligt skulle stötta. Hugleik var den förste och ende som vågade stå upp mot dem och han blev då satt i järn och slagen ute på gårdsplanen tills han avled. De här kropparna har gårdsfolket sedan begravt efter att Vigdis och Birk anlänt.

    Resten av dagen ägnar följet åt att försöka hjälpa gården i den mån de kan.

    Kapitel 3. Dag 25
    Orm rider hem till Ormbo för att hämta verktyg till Höjedalsborna. Estrid pratar med Vigdis om allt hon kan tänkas behöva veta om att vara gårdsfru. Estrid frågar också om Torulf, vad som egentligen hände med hennes farbror när han förvisades. Hon minns det ganska dåligt men berättar att de var oeniga om mycket och att de ofta bråkade i slutet. Ingvar tvingade honom att flytta ut i hyddan och hålla sig där. Oddny försöker övertala Snorre och Estrid att de ska gå upp till Torulfs hydda med ens, men röstas ned och de går istället dagen efter.

    #666

    Peter Malmberg
    Forumledare

    Kapitel 3. Dag 25
    Snorre pratar med Vigdis kring var hon tror att Gunne och de andra hyrsvärden kan ha tagit vägen. Hon säger att hon inte vet var de kom ifrån men att närmsta bebyggelse är Fridvik i nordväst, drygt en dagsmarsch härifrån. Fridvik är en befäst handelsplats som sköts av Storbonden Göte och hans fru Siv. Det är ca 10 hus innanför palissaden och det finns också ett värdshus där resande kan övernatta. Fridvik är mycket diplomatiska och ställer sig alltid neutrala i frågor som inte rör dem. Det är också allmänt känt att trakterna kring Fridvik är hem för olika band av stråtrövare i samband med deras marknader som hålls en vecka per säsong. Eftersom Gunne och hans kumpaner tagit en kärra med sig är det sannolikt att de farit genom Fridvik eftersom det ligger längs den mest framkomliga farleden norrut.

    Kapitel 3. Dag 26
    Orm drömmer en mardröm om hur han och Arnulf går i strid med varandra. Arnulf säger ordet ”hämnd” och tittar på Orm med ett hiskeligt leende. Det är ett förvrängt ansikte som göra att Orm funderar på ifall han verkligen är människa eller inte (+2 XP Orm). Orm drar sitt svärd men det är bara en rostig pinne kvar. Han tittar upp mot Arnulf som har en stor dubbelhövdad yxa. De hugger mot varandra och Orm blir huggen i sidan. Arnulf tar också ett hugg men träffar sedan Orms hals med ett nytt hugg. Orm känner hur hans huvud lämnar kroppen, faller tyngdlöst och studsar lätt mot marken. Han ser sin kropp falla framför sig som om tiden stannat upp. Han tycker det är märkligt att han fortfarande är vid medvetande när han bara är ett huvud. Arnulf går fram till huvudet, lyfter upp det och tittar Orm djupt i ögonen och säger sedan ännu en gång ”hämnd”. Sedan trycker han ihop Orms huvud mellan sina handflator och det fruktansvärda trycket får Orm att vakna med ett ryck. Han har huvudvärk och är genomsvettig. Han räcker sig efter sitt svärd som nu ser ut som det gjort innan. Därefter går han upp och sätter igång med sin dag. På vägen upp mot Höjedal är han särskilt vaksam och oroar sig för att han ska skymta Arnulf bland trädens skuggor.

    Snorre, Estrid och Oddny beger sig upp till Torulfs hydda. När de kommer fram ser det mesta ut som vanligt. Det ligger bråte och olika hittegods från skogens gömmor i travar utanför. Snorre ropar på Torulf men får inget svar. Han knackar på och går sedan in i den halvt underjordiska hyddan. Därinne finns ingen Torulf men Snorre har en känsla av att han varit där under de senaste dagarna. Oddny lägger märke till ett par symboler som är slentrianmässigt ritade i jordgolvet – de var inte där sist hon var här. Oddny ogillar starkt att Torulf sysslar med magi och är övertygad om att det är den som gjort honom så annorlunda från hur han varit innan. Hon försöker se ifall det finns några tecken på vart han tagit vägen men det enda hon kan komma fram till är att han måste ha begett sig till någon av de platserna han besökt tidigare och som omnämns i boken. Estrid tittar på en skimrande kotte som ligger i stugan. Hon har aldrig sett sådana kottar i de här skogarna och tror att det kanske är något som Torulf tagit med sig från sina tidigare resor. De kanske kan hitta Torulf om de får reda på var den här typen av kottar finns menar hon. De övriga är mer skeptiska. De återvänder till Höjedal.

    Väl tillbaka på Höjedal är det snart middag. Orm anländer strax därefter med sina verktyg. De sätter sig för att äta middag och börjar då prata om var de ska ta vägen härnäst. Snorre inleder med att berätta vad de funnit i Torulfs hydda och frågar gårdsbefolkningen ifall de känner igen kotten och ifall de vet var Torulf kan ha tagit vägen. De säger att ingen sett honom förutom när de lämnat mat uppe hos honom någon gång. Kotten däremot är det en som tycker sig känna igen. Det är tydligen en kotte från en silvertall som växer norrut uppe bland fjällen. Snorre kommer då in på ämnet Silvertoppen och bestämmer sig för att berätta om den här platsen och vad han gjort där (samt om snöns effekt som han är ett levande bevis för). Han berättar om snön som finns där som aldrig smälter och att det finns gamla tempelruiner i närheten. Han vill tillbaka dit men kan inte riktigt förklara varför han har den känslan. Han visar också metallbrickorna som han hittat där. De andra tittar på dem och Oddny tycker sig se tydliga likheter med de symboler som återfanns i Torulfs bok. Metallbrickorna har olika geometriska former är gjorda i koppar och har ärgat en del. Symbolerna är ömsom ristade, ömsom präglade och 12 till antalet.

    Birk sitter passiv under det föregående samtalet men tar sedan ton. Han tycker att den här Torulf-/magi-/kottediskussionen är fullkomligt ovidkommande när Höjedal åter riskerar hemsökas av ogärningsmän ifall Gunnes män skulle återvända. Han uttrycker sin oro för att gården när som helst skulle kunna vara satt i brand (+2 XP Birk). De övriga försöker lugna honom med att våldsverkarna redan tagit allt av värde på gården och att de inte skulle ha någon anledning att återvända. Orm håller absolut inte med. Den där Arnulf är ute efter hämnd och skulle kunna komma tillbaka när som.

    Vigdis tackar alla Storsätringarna för den hjälp de bistått med och undrar hur Orm vill göra med verktygen. Han säger att han gärna vill ha betalt eftersom det är något han arbetat med hela hösten. Vigdis blir lite ställd då hon ju inte har något att betala eller ge dem i gengäld. Estrid tar då ordet och förklarar att hon kommer att köpa ut verktygen åt dem och att hon således skänker Höjedal dessa (värda 2 ören silver). De lämnar också tillbaka hästarna som Ingvars män hade med sig ner till Höjedal och som Storsäter huserat den senaste tiden (+2 XP Snorre & Estrid). Estrid menar att detta dock är under förutsättning att gårdarna håller god kontakt i framtiden och hjälper varandra. Vigdis är mycket tacksam och betygar att detta verkligen är något som hon önskar, även fast det kommer vara till större fördel för Höjedal än för Storsäter.

    De beslutar sig sedan för att nästa steg blir att ta sig till Fridvik. Där kan de förmodligen få reda på ifall Gunne och hans manskap passerat eller om de mot all förmodan skulle vara där. Det finns kanske också någon som vet var silvertallen växer. Birk frågar Vigdis ifall han ska stanna eller följa med. Vigdis förklarar att det är tryggt att ha honom här men att han borde följa med för att hjälpa förbundet att bekämpa Gunnes gäng ifall de skulle stöta ihop – så gör han bäst nytta för henne och gården. Birk har gjort mer an han varit förpliktigad för Höjedal och förr eller senare måste ändå gårdens befolkning försvara sig själva. Birk lovar att återvända och ber dem att ta väl hand om sig till dess.

    Kapitel 3. Dag 27-28
    Förbundet ger sig av mot Fridvik dit de tror kunna hitta genom att följa Sandsjöns stränder västerut. De tvingas övernatta i en skog halvvägs men når slutligen fram till Fridvik på eftermiddagen dag 28 när de skymtar palissaden borta vid vattendragets slut. Det är en ganska trivsam färd och eftersom de följer vattnet som är något av en omväg möter de inga motmän under färden.

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 25 totalt)

Forumet ’Spelkrönikor’ är stängt för nya ämnen och svar.