Dramatiska motpoler

Dramatic poles är ett begrepp som för mig introducerades i rollspelet Hillfolk av Robin D. Laws. Jag har fritt översatt det till dramatiska motpoler. I Hillfolk gäller begreppet specifikt de interna motsättningar som finns inom rollpersonen, men jag vill hävda att det även går att applicera på externa förhållanden. För min egen del är denna lite luddiga term nämligen exakt det jag finner mest intressant med rollspel. Jag ska försöka utveckla hur jag tänker.

Om vi börjar med dramatiska motpoler så som de är tänkta i Hillfolk, förklarar Robin i boken att man kan se det som två ytterligheter; rollpersonens begär på ena sidan och på andra sidan, det karaktärsdrag som gör det minst troligt att hen lyckas åstadkomma sitt begär. Man kan kortfattat säga att det är delar av ens personlighet som kommer i konflikt med varandra i olika beslutssituationer. Det blir nästan som två personligheter som kämpar mot varandra om inflytande över personen och där en av dem, vid berättelsens slut, kommer visa sig dominera.

Om jag får lov att omdefiniera detta översatta begrepp så skulle jag som sagt även vilja låta det innefatta externa motsättningar, emellan rollpersoner. Istället för att motsättningen finns mellan två karaktärsdrag inom samma person, kan den då också finnas mellan två rollpersoner och deras personligheter. Dessa typer av motsättningar är kanske så självklara och vanligt förekommande att man inte tänker på dem. Varje äventyr med en antagonist har ju en motsatt uppfattning och vilja jämfört med spelarrollpersonerna. Men jag vill framhäva att det är just denna motsättning som jag uppskattar i de äventyren; vilken personlighet antagonisten har, eller vilka karaktärsdrag som driver henom till att ha den motsatta uppfattning hen har och göra de handlingar hen gör.

För mig är de val rollpersonerna måste göra det enskilt mest intressanta med rollspel. Och då menar jag inte val som i vilken utrustning man tar med sig eller vilken väg man färdas till ett mål, utan de moraliska ställningstaganden som rollpersonerna tvingas göra. Situationer där man exempelvis måste välja sida, avgöra någons öde eller konfrontera en antagonist som visar sig ha de oskyldigaste av avsikter. Karaktärsdragen kan många gånger vara ett stöd för spelarna att falla tillbaka på när de ska fatta dessa svåra beslut, men de kan också vara ett rättesnöre som tvingar spelarna att ta beslut som de själva inte riktigt är beredda att ta. Sen finns den tredje varianten där man hamnar i en situation och ens olika karaktärsdrag pekar på varsitt handlingsalternativ och rollpersonen på så sätt slits mellan valmöjligheterna och de följder de kan få. Är valet av stor vikt kan beslutsångesten även rinna över på spelaren. Där någonstans ligger målbilden för mitt rollspelande.

Bild: Rädda barn av John Bauer. Beskuren.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *